DELA
© Nya Åland

Är det kul att vara konservativ?

Givetvis blev jag arg när jag läste Mika Nordbergs invändningar mot lesbiska kvinnors livsstil.
Men sen blev jag distraherad. Av det där ordet han använde. Konservativ.
– Jag representerar konservativa väljare, sa han till Ålandstidningen, och den meningen fastnade i min skalle. Och har skvalpat där sen dess.
Jag måste erkänna att jag i min naivitet trodde att ordet konservativ var ett skällsord. Att ingen frivilligt vill kallas så.
Men Mika representerar dem. Alltså finns de.

Tänk. I så fall sitter det alltså människor i åländska vardagsrum och är konservativa för allt vad tygen håller. De kanske samtalar om sin konservativa hållning i detta nu. ”Du Mats, jag känner mig extra konservativ idag. Kom hit så ska jag visa dig någon form av traditionell, familjetillvänd ömhet!” Svindlande.
Detta väcker frågor i mig. Vad gör man som konservativ? Vad får man göra? Finns det någon klädkod? Får man ha märkesjeans, som Cheap Monday, eller väljer man stormarknadernas namn- och formlösa varianter, de där som ligger i drivor i korgar märkta ”brandskadat, 10 euro”? Eller är det sedesam predikantkostym som gäller?

När en konservativ man och hans kvinna ska ha det lite mysigt en fredagskväll, hur gör de då? Håller han upp dörren för henne på vägen in i hemmet? Ger hon honom en fotmassage som tack? Vem står för middagen? Ett konservativt par håller säkert hårt på att kvinnan lagar maten. Men kanske han ändå får ösa steken ibland, medan hon står bredvid, med huvudet ömt på sned, och säger: ”Du är allt en snäll make som hjälper till i mitt kök …  Seså, ut nu!”
Drömmer en konservativ våta, skamliga drömmar om sushi?

Får en konservativ kvinna stoppa in sin tunga i mannens mun när de kysser varandra? Virvla omkring med den? Är det tillåtet med nafsande i örat? Står hon på alla fyra när de har samlag, så som djuren i den 100 procent naturliga naturen gör, eller är det en blyg missionär utan onödig ögonkontakt som är kutym?
Är det kul att vara konservativ? Eller hör det liksom till dealen att trycka ner och förtränga sånt som man egentligen gillar? Och har det i så fall något samband med att så många konservativa politiker i USA och England ”ertappats i homosexuella situationer” på offentliga toaletter?
Får en konservativ människa dansa hiphop?
Förekommer det Kanye West-beats i det konservativa hemmet? Eller duger bara gamla godingar? Dire Straits? Jim Reeves? Abba, om man är lite vild och vacker någon kväll?

Kanske kunde man ordna ett informationstillfälle på torget i Mariehamn, där de konservativa fick visa upp sig. Kanske kunde de resa små stånd – de har säkert ett bättre, mer familjevänligt ord för det – där de visade upp valda delar av sina liv för oss nyfikna. Lite som Amish-folket – kanske de konservativa också är duktiga på slöjd? På så sätt kunde vi andra ställa frågor och stilla vår nyfikenhet.
Från torget är det inte långt till museet. Där finns en fantastisk inglasad avdelning med ett vackert gammalt apotek och andra föremål från svunna tider. Där tror jag de konservativa både skulle trivas och passa alldeles utmärkt. På insidan av glaset, menar jag.