DELA
© Nya Åland

Fred Forsell: Anständigheten ligger på hospis

Ironin är död och anständigheten mår inte speciellt bra den heller.

Upp har blivit ner, ner har blivit upp, och det enda som fortfarande är säkert är att det är fult att stjäla andra människors cyklar.

Allt har blivit bakvänt. Människor som driver politik mot andra människor, och som använder prefixet ”högrisk” om hela folkgrupper, de anser sig vara utsatta för rasism när de får mothugg.

Det skulle vara ohyggligt roligt, komedi på högsta nivå, om det inte vore så outsägligt sorgligt. Det kunde vara en Killinggänget-sketch om det inte vore en bisarr sanning.

En växande grupp högerpopulister skördar framgångar. De är icke mottagliga för argument, fakta, sanningar, åsikter, vädjanden, anständighet eller böner. Ingenting biter. De har sina färdiga manus och deras anhängare älskar manusen. Det är bekvämt, skönt, tryggt.

De som tagit sig framåt i politiken genom att in absurdum hamra in att irakier eller muslimer är speciellt obehagliga – de sparkar bakut när andra kallar dem obehagliga.

Det är bakvänt, frustrerande.

De som hänger ut människor, nej, inte bara hänger ut, utan med tydliga och klara ord, ord som inte kan missförstås, förklarar att vissa grupper av människor är sämre än till exempel ålänningar, de klarar inte själva av att bli kritiserade. För då kränker man deras yttrandefrihet.

What?

En högerpopulist får säga att muslimer är ett hot. En högerpopulist får säga att icke-europeiska invandrare är ett hot. Men du och jag får inte säga att högerpopulister är ett hot. Då ”inskränker vi deras yttrandefrihet”.

De älskar att hänvisa till yttrandefriheten, men bara då yttrandefriheten handlar om deras rätt att uttala sig nedlåtande om folkgrupper de inte gillar. Om en människa säger emot dem, då anser de sig vara utsatta för rasism. Då slutar tydligen den heliga yttrandefriheten att gälla.

Det är galet. En alldeles för stor procent av Norden håller på att bli en mardrömsvariant av Monty Pythons mest skruvade universum.

Det enda man kan vara riktigt säker på är att det tydligen fortfarande är olagligt att stjäla cyklar. Och att högerpopulister är bäst i världen på att framföra sina åsikter – samtidigt som de är bäst i världen på att hävda att de inte får föra fram sina åsikter.

Högerpopulister är helt enkelt bäst i världen på att sticka enorma offerkoftor till sig själva och sen gå omkring i dem och ropa i megafoner om farliga folkgrupper som är på väg hit, samtidigt som de ropar i megafoner att PK-maffian hindrar dem från att ropa i megafoner.

Jag vill bara lägga mig ner och skrika. För det här är bortom orwellskt, det är bortom Killinggänget, det är bortom allt begripligt. Satiren och ironin är död. Och anständigheten ligger på hospis med slangar i näsan.

Vad ska man göra? Vad ska vi göra? Jag har ingen aning. Man kan inte debattera. Man får inte anklaga. Man har inget för att ifrågasätta.

Och de ångar på. De suger åt sig argument, spegelvänder dem, och spottar ut dem igen. ”Det är NI som är rasister”, skriker de.

Så har klimatet blivit i Sverige. Orkar ni hålla emot på Åland?

Själv känner jag för att supa mig full, sno en väldigt speciell cykel, köra sönder den totalt och lämna den i ett dike.