DELA

41 minuter som förändrar världen

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det går bra för männen just nu. Konjunkturkurvorna för oss med maskformiga bihang i brallorna pekar uppåt, i alla fall när det gäller pengar och makt. Det är gött att vara göbbe (möjligen med undantag för Juholt).
Men varför?

Jo, genusforskare pratar om patriarkala strukturer och könsmaktsordning, men både du och jag vet att ingen normal människa orkar lyssna på genusforskare, eftersom de är så förbannat träiga. (Vill du börja hata en älsklingsbok, lägg den då i händerna på en genusforskare och be om en analys.)
Ett mycket enklare och troligare svar är: Uniformen.

Steve Jobs – frid över hans minne – fattade det. Applegrundaren gick alltid klädd i svart polo, jeans och gympaskor. Hans garderob innehöll rad efter rad med likadana polotröjor, brallor och dojor. Varje morgon hoppade han i en ren uppsättning och gick till jobbet. Lade ner max tre minuter på påklädning. På det sättet slapp han stå och slösa kreativitet på färgmatchning av slipsar och tankar kring huruvida hans rumpa såg saggig ut i bruna chinos eller inte.
Många hävdar att det var en av nycklarna till hans framgång. Tre minuters startsträcka, sen satt han och designade prylar som du idag pantsätter din vigselring för att ha råd med.

Jag tror på Steve Jobs-metoden. Jag kan avslöja att jag försov mig rejält i morse. Jag vaknade med ett skrik, hoppade i jeansen, drog på mig en skjorta och borstade tänderna. Jag var ute i bilen efter fyra minuter. Barfota, visserligen, men ändå på väg till jobbet. Och nu, sjutton minuter senare, sitter jag på tåget och författar detta oförglömliga (hrm) epos. Effektivitet!
Jag vet att jag senare idag kommer att berätta om min morgon för mina kvinnliga kollegor. De kommer att stå i en ring runt mig, stirra avundsjukt, rassla med sina armband och säga: ”Men GUD Fred, jag hade behövt MINST 45 minuter för att ta på mig ansiktet, dutta på puder, lägga på lite foundation (ber om ursäkt om jag använder fel terminologi här) och sen välja örhängen och kanske en scarf i en höstig, jordfärgad nyans. Och sen göra om allt när jag inser att jag inte känner mig bekväm.”

Visst, jag vet att de fnissar bakom min rygg åt att jag alltid går klädd i rutig skjorta och jeans, men låt dem. Jag har 41 minuters försprång på dem. Varje dag.
Och där har ni min teori kring männens framgång: Vi har 41 minuter där vi träffas, bildar styrelser, ger varandra löneförhöjningar och, om tiden räcker till, jämför penisar och garvar.

Det är förstås inte kvinnornas fel. Det är normerna, ni vet. Många kvinnor tror att de måste köra den där långa morgonritualen. De tror kanske till och med att de vill det. Kan bli svårt att ändra i en handvändning.
Så män, vill vi ha jämställda löner får vi visa vägen. Strunta i uniformen på morgonen. Ställ er framför helkroppsspegeln. Syna rumpan – känns den stor idag? Framhäv kindbenen. Gör munnen lite kyssvänlig. Ge tillbaka de där 41 minuterna.
Själv funderar jag på att börja med kajal. Inte bara för att det tar längre tid på morgonen, utan för att jag faktiskt är jäkligt läcker med en snygg sotning kring ögonen.