DELA

Winés argument är motsägelsefulla

Finns det någon som inte tycker att ”det ska vara lätt att sluta missbruka”? Frågan är snarare; har vi en vårdkedja som gör att människor får den hjälp och det stöd de behöver? Missbruk är ett heterogent problem, det finns många olika former av missbruk som skapar olika slags vårdbehov.

När ni efterfrågar hårdare straff så efterfrågar ni även att missbrukares livskvalitet försämras. Det är ingen som slutar bruka droger för att de får böter eller genomgår en domstolsförhandling. Inte heller tänker en individ med missbruksproblem att ”Fasiken, nu har jag inte råd med droger den här veckan” när den får en böteslapp. Istället kommer deras skulder öka, de kommer försöka låna droger eller pengar, eller begå brott för att finansiera sitt missbruk. Eftersom missbruk och beroende i grunden handlar om att lindra lidande kommer drogerna prioriteras före böteslappen. Varför ser ni inte den här logiken? Om det skulle vara så att höjda bötesbelopp för narkotikabrott blir en realitet kommer ni bidra till ökad ekonomisk utsatthet, med tillhörande försämrad livskvalitet. Om inte böterna betalas hägrar även fängelsestraff. I många fall kommer anhöriga betala böterna för att deras familjemedlemmar ska slippa sitta i fängelse och för att avhjälpa den ekonomiska situationen. Hur många är det i anhörigföreningen som stöttat ekonomiskt? Gissningsvis majoriteten. Men det här är alltså priset de berörda ska betala bara för att ni ska föra en signalpolitik?

Vid samsjuklighet (missbruk/beroende i kombination med en psykisk diagnos, eller misstanke om en sådan) ska de båda ”tillstånden” behandlas samtidigt. Trots att all forskning tyder på detta så har detta inte riktigt kommit till stånd, och Åland är inget undantag. Det är sådana insatser som leder till förbättring. Istället gör ni det motsatta, och det som är klart motbevisat, genom att tro att rättssystemet ska åstadkomma någon inverkan på narkotikabrott eller missbruksproblem. Det saknar både logik och vetenskapligt stöd!

Du säger också att människor ska få vård istället för straff, och exakt hur ska det gå till? Behandlingshem tar sällan emot de som inte lyckats hålla sig drogfria i minst 6 månader, vården ska också bygga på frivillighet. Inte heller utreds människor för psykiska problem förrän efter en viss tids drogfrihet. Det är med andra ord för höga trösklar för de som verkligen har ett problematiskt drogbruk! Frågan som ni behöver undersöka är; vad finns det för tilltalande vårdformer?

Om det finns ett behov av sprututbyten finns det ett värde med att hälsovården har ansvaret över det (se statsrådets åtgärdsprogram). Detta med hänsyn till att de kan tillgodose behovet av kontinuerliga hälsokontroller. I många länder har Brukarföreningarna även tillhandahållit sprutor, och ja, det är en på gång nu på Åland! (Kontakta mig för ytterligare information).

Det absolut viktigaste med sprututbyten är att de ansvariga klarar av att bemöta klienter med respekt och ödmjukhet. Det handlar om förmågan att föra en öppen dialog om de potentiella hälsoriskerna som användning av sprutor kan innebära. Dialogen ska gälla hur man intar drogen på minst skadliga sätt, hur de kan vara mer hänsynsfulla mot sig själva avseende konsumtionen av droger och hur de undviker smitta eller spridning av hepatit-C och HIV, osv. Själva sprututbytet ska inte heller dokumenteras, eftersom det kommer bidra till ännu ett stigma.

Emelie Holmström

Socionomstuderande