Visst har det huggits på Stornäset
Man kan väl inte säga annat än att allt är sagt i Stornäsdebatten. Det blir bara upprepningar om och om igen. Med tanke på det var centerns möte på Sportkila inget undantag.
Min vän Borghill drog in mig i en av sina tidigare insändare. Eftersom det inte gick att få ett svart infört i ”Blåan” så vill jag kommentera hennes insändare lite grann här och nu.
Jag måste säga att jag börjar tycka synd om Borghill, för hon har dåliga rådgivare. Det är hon som får klä skott för insändare av typ ”En ärekränkning mot skogshuggaren”. Den eller de som ligger bakom är ju skyddade. Lägg av nu Borghill, era insändare börjar ta patetiska former, låt dem skriva dem själva.
Att Stornäset skulle vara orört på så sätt som ni menar har vi väl aldrig hävdat, det är inte så vi menar. Det har mycket riktigt huggits skog på landskapets marker, inte bara på Stornäset utan på flera platser som Lillnäset där i närheten, Grelsby Österskog och Herrdalen i Saltvik. bara för att nämna några.
Det var, som Borghill mycket riktigt påpekade, finska statens mark den tiden. I och med Ålandsrörelsen för återförening med Sverige så sattes finska skogshuggare in för att ta vara på så mycket som möjligt av virket ifall …
Det handlade varken om Kalervo, Runar eller Ray. Det lämnades fröträd, men en hel del av dessa blåste omkull. Skogvaktare Uno Enqvist sådde skog, men inte heller det lyckades riktigt alla ställen. Det odlades plantor på skogvaktarbostället Berg för att komplettera med. Det var sannolikt denna komplettering som Borghill som skolelev var med och utförde. Min mor, född 1912, var med och arbetade på plantskolan i Berg.
Skulle vi börja räkna upp karlar som varit med och huggit skog för landskapet så får vi en ganska lång lista, inte bara de 3-4 som räknades upp här tidigare. Till och med undertecknad blir i så fall med på listan.
Det har varit så att det vissa eller alla vintrar varit den enda möjligheten att få brödbiten till sig och sin familj.
Det är tveksamt om det överhuvudtaget finns ett enda orört skogsområde på Åland, annat än bergtallsområden. Men en liten fläck finns det i alla fall här i Kastelholm som det nog är mycket, mycket länge sen det har huggits i. Där är det orörd, imponerande grov skog. Platsen kallas ”Kleven” och ligger mellan två berg.
Skulle någon vilja se platsen och inte hittar så kontakta undertecknad eller någon av de andra lokala ”kändisarna”.
Lennart Karlsson
Kastelholm
