Vill du veta vad du stöder?
Den åländska borgerligheten har sneglat på Sverige nu inför riksdagsvalet och kallar sitt valförbund för Alliansen. Men där slutar nog likheterna, eftersom man i Sverige åstadkom något som åtminstone liknar en gemensam linje, medan den åländska alliansen i fråga om politisk spretighet nog saknar sitt motstycke.
FS kunde inte ens åstadkomma en egen kandidat och säger sig stöda centerns. Denne påstås vara skatteexpert och hans synligaste insats är förslaget om så kallad plattskatt. Kanske skulle han på ett principiellt plan få med sig en handfull högermän i Helsingfors, om han pläderade för en plattskatt för hela landet. Om han däremot står fast vid sitt förslag om att plattskatten skulle gälla enbart Åland blir nog understödet lika med noll.
Varken Finland eller Sverige kommer att acceptera den skattekonkurrens en dylik skatteform skulle innebära. Dessutom skulle framförandet av ett sådant förslag förstöra Ålands möjligheter att ens diskutera betydligt angelägnare och vettigare skattereformer!
Den kvinnliga kandidaten har plockat lite här och där från den åländska debatten och säger sig hurtigt vilja arbeta för allt. Men hur han hon det med trovärdigheten? Hon sparkades som kanslichef av två av alliansparterna, nu duger hon plötsligt som ambassadör för hela Åland. Inte så förtroendegivande precis.
Den rätt okände liberale kandidaten sägs ligga nära socialdemokraterna. Detta stämmer väl så tillvida att hans parti företräder en på det hela taget realistisk linje när det gäller Ålands roll i republiken Finland.
Som någon kanske kommer ihåg erbjöd socialdemokraterna i ett tidigt skede av valrörelsen valsamarbete med liberalerna. En sådan lista skulle ha erbjudit en rätt så sammanhållen och realistisk politik visavi centrala problem. Liberalernas nuvarande lista erbjuder allt annat. Vad ska väljarna egentligen tro? Vilken politik stöder man egentligen om man röstar på Alliansen? Ingen vet och ingen kan heller veta. Rena rama lotteriet.
Listsamarbete mellan socialdemokrater och liberaler har förut givit goda resultat. Gunnar Janssons första inval var ett resultat av ett sådant och säga vad man vill, så vann Gunnar J respekt för sitt arbete för Åland och för hela landet. Jag hör till dem som beklagar att ett sådant listsamarbete torpederades av liberalerna.
Språket tycks vara knäckfrågan för liberalerna. Tänk om den åländske riksdagsmannen blir medlem i en riksdagsgrupp där man inte hela tiden talar svenska, tycks man resonera.
Frågan är om en sådan inställning är så vidare fruktbar. I stället kanske väljaren borde tänka så här: Även om den åländske riksdagsmannen i en åländsk eller allmänsvensk fråga får med sig bara, låt oss säga, hälften av den socialdemokratiska riksdagsgruppen så väger det mycket tyngre än om hon/han får med sig hela den lilla skaran inom SFP!
Det socialdemokratiska partiet är tvåspråkigt och i de finlandssvenska socialdemokraternas tidning formulerade sig ledarskribenten nyligen så här: ”Varken SFP eller FSD (Finlands svenska socialdemokrater) kan ensamt bevaka de finlandssvenska frågorna. Vi är beroende av vad den finskspråkiga befolkningsmajoriteten tycker. Låt oss därför vara inklusiva, inte exklusiva”.
Dessa ord kan ”i tillämpliga delar” gälla också för den åländske riksdagsledamoten.
Det är genom samarbete och moget politiskt agerande man når resultat. Att räddhågat isolera sig i en liten grupp leder inte långt.
I nuläget har de åländska väljarna två alternativ att välja mellan.
1. En åt alla håll spretande borgerlig lista där man inte har någon möjlighet att veta vad ens röst stöder för politik.
2. En socialdemokratisk lista med politiskt och näringslivsmässigt erfarna kandidater, som flera har skaffat sig vida kontakter i kretsar där viktiga beslut fattas. De har samlats kring ett sammanhållet program som strävar till lösning av centrala åländska och nationella problem. De representerar en nordisk socialdemokrati som är positivt inställd till företagsamhet men som naturligtvis samtidigt värnar om löntagarnas och de mindre bemedlades intressen.
Enligt mitt sätt att se har vi nu en chans att skapa något nytt och fruktbart Åland till fromma. Tar vi den chansen?
Sten-Erik Abrahamsson
