Vilka förlorade år?
Det är ju bra att Ungcentern bryr sig om riksdagsvalet, men hur de kommer fram till att man måste ”återuppbygga Ålands ställning i Helsingfors” är för mig ett mysterium.
Vi har ju aldrig haft så bra ställning som nu. Nyheten om aftonskolan om självstyrelsen kom i samma tidning som insändaren. Vi har täta kontakter med alla riksdagsgrupper genom Ålandskommittén. Så var kommer pratet om ”åtta förlorade år” ifrån? Inte från den politiska realiteten i alla fall.
Vad gäller social kompetens så finns den nog i lika hög grad hos alla kandidater, speciellt hos den kandidat som socialdemokraterna ställer upp. Och där kan vi tala om ett brett kontaktnät mellan partier. Inte bara med Svenska folkpartiet.
Det är ju allmänt känt att Löfström inte ens har bott på Åland på många år. Man kan ju undra om han tänker flytta hem efter riksdagsvalet eller om flyttlasset bara går från Bryssel till Helsingfors utan att stanna här på holmen. Hur bra koll har han på lokala frågor och annat än EU-regler är väl det som man frågar i stugorna först och främst.
Nej, att gå med i en lista med kandidater och sedan deklarera att man inte samarbetar med den utan kör sitt eget race med egna kommunrundor och politiska utspel är nog inte bästa sättet att visa att man stärker det politiska samspelet över partigränserna.
Lägger man sedan till allt som faktiskt har hänt i Helsingfors som påverkat Åland positivt (ekonomin i världen är som sades i Ungcenterns insändare inget en enskild ledamot kan påverka allt för mycket) så är det klart för mig att vi måste fortsätta med det ledarskap i Helsingfors som styrt denna period. Elisabeth Nauclér har med socialdemokratisk ersättare skött uppdraget med bravur. Fortsätter vi så då får vi inte bara det breda stödet som fungerat så bra för Åland under 2000-talet, vi får också kontinuitet och stabilitet.
Mvh
Igge Holmberg
som stöder Sara Kemetter i Riksdagsvalet.
