DELA

Vi kräver respekt!

Senaste tidens turbulens inom ÅFF har skapat rubriker. Med anledning av att Styrbjörn Oskarsson valde att avgå som ordförande blev Mikael Granskog från IFK Mariehamn r.f den 14 juni intervjuad i Ålands Radio. I den intervjun säger Granskog att verksamheten i landsbygdsföreningarna är för dålig, vilket han baserar på att det ibland kommer barn från de mindre föreningarna som vill vara med i IFK för att deras verksamhet är så mycket bättre.
Jag anser att vi bedriver en bra verksamhet efter våra förutsättningar. Vi startar nya grupper, vi uppmanar våra ledare att utbilda sig, vi planerar vår verksamhet, vi har bra träningsfaciliteter, vi låter alla vara med, träningarna bedrivs med lekfullt allvar och mycket glädje, vi har låga avgifter och vi använder oss av tutortjänsten som erbjuds av ÅFF/FBF.

Det senaste halvåret har man på norra Åland anställt en juniortränare och JIK har anställt en verksamhetsledare.
Vi ledare går samma utbildningar som ledarna i IFKs verksamhet. De flesta ledarna vill även vidareutbilda sig men problemet där är att utbildningsutbudet som ÅFF erbjuder, inte alls motsvarar kraven/rekommendationerna. Det tar alldeles för lång tid att genomgå en hel kurs. IFKs ledare har samma problem.
Själv har jag fungerat som ledare i många år på olika nivåer. Från damlag och P15 till nybörjare. Jag har utvecklats som ledare genom åren och kan i dagsläget säga att jag utan tvekan är en bra, kunnig och engagerad ledare för min grupp P/F03 samt sedan årsskiftet även F01/02 som jag ansvarar för tillsammans med en tränarkollega och två lagledare.
Vi har en utbildningsplan i vår förening som vi följer. Vi gör en säsongsplanering utgående från den utbildningsplanen, vi har ökat träningsmängden och vi har bra träningsstatistik. I år har vi dessutom på eget initiativ tagit hjälp av ÅFFs tutor Anders Eriksson för att lära oss nya saker och utvecklas. Vi har i år fått
med tre st nya tjejer och en ny kille i gruppen.
IFK säger att man vill att verksamhet ska bedrivas ute i de mindre föreningarna så att spelarna kan stanna där längre.

När man samtidigt går ut i media och säger att verksamheten i de mindre föreningarna är för dålig och att deras verksamhet är mycket bättre, är det tyvärr många föräldrar som köper det rakt av utan att fundera efter. De blir stressade och börjar flytta över sina barn från de mindre föreningarna till IFK.
Detta utspel får alltså sådana effekter som IFK säger att de vill motverka.
Att säga att man vill öka antalet spelare som spelar längre och samtidigt ta emot unga spelare (inte ens fyllda 13 år) från en mindre förening med fungerande verksamhet, rimmar illa. Då mindre föreningar av förklarliga skäl ofta har färre aktiva kan en spelares övergång utlösa en kedjereaktion: fler föräldrar börjar flytta över sina barn, någon slutar för att bästa kompisen försvann och sedan har man bara fem spelare kvar och laget läggs ner. Bredden försvinner och det åländska spelarunderlaget urvattnas. Detta drabbar alla, även IFK.

Förbundskaptenen för det finska damlandslaget André Jeglertz besökte Åland under vårvintern och höll en föreläsning angående finsk flick- och damfotboll. Jag var på föreläsningen.
En sak han rekommenderade då var att duktiga fotbollstjejer som behöver mer utmaningar i en liten förening kan med fördel träna tillsammans med killar i samma ålder eller yngre. Det är mer utvecklande för tjejerna och gör dem tuffare. Vår träningsgrupp består av både tjejer och killar.
Jag har inget emot att utvecklas och bli ännu bättre. Tvärtom, jag strävar efter att kontinuerligt utbilda mig och följa med vad som händer.
I min förening har vi dessutom ett väldigt organiserat och engagerat juniorutskott med Catrin Häggblom i spetsen. Den mängd jobb Catrin lägger ner utan någon ersättning är fantastisk. Som ledare känner jag mig lyckligt lottad att få verka i en förening med den organisationen trots att man inte har någon person anställd.
Jag hoppas med denna insändare klargöra att även ledare (tränare, lagledare, styrelsemedlemmar) i mindre föreningar gör ett fantastiskt jobb med bra kvalitet, vi gör det frivilligt och utan ersättning.
Vi förväntar oss inte priser, pengar eller presenter men vi kräver respekt!
Annica Mattsson,
tränare HIK P/F03 och HIK F01/02