Vi har rätt till service på svenska!
Ska vi godkänna att vi är tvungna att höra på en finsk kommentator när vi vill se fotboll på TV, att våra barn, som ännu inte lärt sig läsa, inte kan se film och TV på sitt eget språk när man prenumererar på streamingtjänster, att vi tvångsmatas med finsk reklam för att kunna ta del av reklamfinansierade internettjänster?
Är det rimligt att vi tvingas använda oss av finska internetföretag då vi handlar på nätet och ingå avtal vi inte förstår? Att våra livsmedel säljs i förpackningar med så språkligt bristfälliga innehållsdeklarationer att det knappt går att utläsa vad det är man köper?
Är det okej att vi matas med finsk reklam från åländska företag för att butikskedjan inte bryr eller kostar på sig om att översätta reklamen till svenska?
Svaret på samtliga frågor är: Nej! Ändå tillhör det vår vardag.
Här är det inte fråga om att vi kanske kan klara oss ändå. Frågan handlar om vår RÄTT!
Vi har rätt att få service eller information på vårt eget språk. Finland har både en grundlagsenligt och folklig skyldighet att tillgodose oss officiell information på svenska. Likaså bör Finland ha skyldighet att se till att vi i vår vardag kan verka på svenska, då vi handlar, ser på TV etc.
Men i Finland blundar man för detta. Istället tilltar förfinskningen påhejad av purfinska politiska krafter i regeringsställning. Vi ålänningar kanske morrar en aning, men tar inte striden. Inte tillräckligt i alla fall. Vi står inte upp för vår rätt, utan vi fogar oss.
Vi är beredd att ta upp kampen för vårt svenska språk.
Ovanstående har inget med ovilja att lära sig finska att göra. De handlar om Finlands internationella skyldigheter att bevara ålänningarnas språk, sedvänjor och kultur. Språkkunskaper är alltid en tillgång.
Andreas Qvarnström (ÅF)
Ove Andersson (ÅF)
Kandidater i lagtings- och kommunalvalet
