Vi behöver krafttag mot djurplågeri
Signaturen “En Mariehamnsbo” reagerade på ett gripande sätt till de senaste djurplågerifallet på katten “Hjalmar” samt på flera andra fall under de senaste tiderna. Med all rätt! Vårt samhälle saknar tillräckliga, etablerade medel och rutiner för att hantera och förebygga djurplågeri.
I ett civiliserat samhälle tar man hand och försvarar djur, levande varelser, som inte själva kan skydda sig mot misshandel och misskötsel.
Det behövs en rad åtgärder och regler för att förbättra situationen på Åland:
Trots en eventuell resursbrist ska polisen satsa ordentligt och på allvar till brottsundersökningarna gällande djurplågerifallen. Som hjälp kan man etablera samarbetsrutiner med veterinärerna/ÅMHM och Djurskyddsföreningen. Börja med att arrangera gemensamma skolningstillfällen. I det långa loppet leder relevanta rutiner och beslutsamhet vid brottsundersökningarna till förebyggande effekt.
ÅMHM har fått en egen tjänst som djurskyddsveterinär, vilket är mycket positivt. Kunskap kan sökas och koncentreras till djurskyddet och man är oberoende och neutral från den praktiska djurvården. En sak kan dock förbättras! I ÅMHM-hemsidan kan man plocka fram djurskyddsärenden och –beslut, men utan gärningsmännens namn. Jag rekommenderar att man återgår till tidigare praxis, det finns i princip inget lagligt skäl att hemlighålla dessa ärenden.
Det skulle vara av yttersta vikt att ha “specialiserade” domare i rättsväsendet. Samma domare, som har fördjupat sig och till och med blivit skolad till djurskyddsärenden, skulle alltid ansvara för djurplågerirättegångar. Denna princip tillämpas på många andra sektorer, till exempel på ekonomibrottslighet.
Det var ett stort framsteg när vi för några år sedan fick en differentierad skala på djurskyddsbrotten och straffen i den åländska lagstiftningen. Djurplågeri kan numera vid behov rubriceras som grovt djurskyddsbrott och leder till strängare straff. Även förbud mot fortsatt djurhållning blev mera konsekvent att tillämpas.
Vad gäller förebyggande verksamhet, att få rätta attityder gällande djur att gälla i vårt samhälle, finns det mycket att göra. Huvudansvaret ligger klart hos föräldrarnas uppfostran av barnen. Som komplement kan daghemmen och skolan lyfta fram frågan ordentligt och ofta.
I tredje sektorn, föreningarna och andra liknande aktörer, finns det en enorm potential. Alla föreningar, särskilt de som har anknytning till djuren (Ålands Kenneldistrikt med mera), kunde arrangera kurser, temadagar, besök, tävlingar, material och så vidare om djur, djurens välmående och djurskyddet. Kanske man kunde organisera frivilliga djurskyddsombud bland barn och ungdom?
Rauli Lehtinen
pensionerad veterinär, Mariehamn
