Vi är stolta över att vårda kulturarvet
De av mig mycket uppskattade skribenterna Jerker Örjans och Folke Wikström har sett sig nödgade att med en insändare påpeka Jomala församlings förfarande gällande utmärkande av oskötta gravar. Med den fyndiga (?) bildtexten ”Hotad gravsten i Jomala” samt med ordet ”bestörtning” skapar de på bästa skönlitterära sätt en läsare som skall dra efter andan och tänka: Nämen, hur kan man? Men saken är den att det behövs varken en ”bestörtning” eller en bildtext om ”hot” eftersom inga kulturhistoriskt värdefulla gravar på kyrkogården är hotade.
Kyrkorådet har denna höst återupptagit sina årliga ”kyrkogångsvandringar” och har vid besiktningen enhälligt utryckt sina intentioner att med pietet ta hand om detta kulturarv. Detta framgick med alla största tydlighet i Kiki Alberius-Forsmans förnämliga reportage där trädgårdsmästaren Ramona Sirén fotograferas vid fyrvaktaren Dahlbloms grav och i bildtexten nämns att församlingen har möjlighet att sköta gravar. Men vi måste ju få tillstånd att göra det! Ni nämner att ”utanför Åland har ni sett gamla kors, som tagits bort, flyttats till särskilt iordningsställda platser och placerats på enkla fundament.” Nå, så långt utanför Åland behöver vi inte gå. På den vackra kyrkogården i Kumlinge, som restaurerades under min tid som kyrkoherde i dåvarande Kumlinge församling av trädgårdskonstnären Simon Häggblom, placerades gamla järnkors i grupper som kringväxta av rosbuskar fortfarande vittnar om fiskaresonen och skomakaränkan.
Jomala församling darrar inte på manschetten när det gäller att vårda det kulturarv som St. Olofs kyrka och kyrkogård utgör. Tvärtom, vi är stolta över det uppdraget. Vi har kompetent personal.
Hur det sedan skall förverkligas och i vilken omfattning besluter kyrkorådet i oktober 2016. Detta gäller även det gravt deformerade järnstaket som avlägsnats från kyrkoherde Erland August Karstens (1839-1883) grav.
Kent Danielsson,
kulturvän och kyrkoherde i Jomala församling.
