Vem tar hand om de psykiskt sjuka?
När Grelsby sjukhus lades ner för ett antal år sedan, och vården flyttades till ÅHS, beslöt man samtidigt att endast ha korttidsplatser på det nya psyket, när patienterna var ”färdigbehandlade” skulle de skrivas ut för att sedan kunna medicineras hemma.
De patienter som var i behov av långvård, skulle efter att de ansågs färdigbehandlade på sjukhuset, tas om hand av hemkommunerna som skulle ordna deras fortsatta vård.
Problemet är att de flesta kommuner inte, vare sig då eller nu, har de resurser som krävs för att ta hand om dessa patienter.
Varken lokalmässigt eller personalmässigt. De flesta kommuner har i dag vårdhem, som är anpassade för en åldrande befolkning.
Bland de psykiskt sjuka finns även yngre människor, som har helt andra behov än vad de äldre har.
Dessutom krävs av psykvårdens personal en annan typ av utbildning, än vad som krävs av dem som vårdar åldringar. Även på lokaliteterna ställs andra krav för vård av psykiskt sjuka, än vad vårdhemmen kan erbjuda.
Vi har också en annan kategori av långtidssjuka, de handikappade, som är vårdbehövande.
En yngre generation som sköts av sina anhöriga. De anhöriga har rätt till avlastning varje månad, och jag har förstått att då får den vårdbehövande bo på ortens ålderdomshem.
Säkert en god och omsorgsfull vård, men särskilt uppmuntrande är det nog inte för en ung person att vistas där en vecka i månaden!
Också de här människorna är i behov av stöd och uppmuntran, och sådana aktiviteter som är anpassade för just den enskilda individen.
Borde inte behovet av vårdplatser både för psykiskt sjuka långvårdspatienter, och de vårdbehövande handikappade beaktas samtidigt som man diskuterar KST och Omsorgsförbundets framtid?
Vilken instans är bäst lämpad att handha vården av de här klienterna, som i dagsläget ingen verkar inse att också är i behov av vård och omsorg anpassade för deras behov, för att de skall kunna leva ett bra och meningsfullt liv.
Runa Lisa Jansson
