Vem har ansvar?
Vi har länge undrat över att så många gamla människor med bristande omdöme/förmåga i trafiken (reaktionsförmåga, synbrister osv) tillåts köra bil.
Många är de tillfällen när vi varit tvungna att ”parera” till exempel en farlig sväng ut på vägen och vi är knappast de enda som upplevt detta.
Hur många (som för längesedan slutat arbeta) är det som egentligen behöver ha/köra en egen bil? Är det kanske bara för att de ska känna sig ”duktiga”, att de fortfarande kan köra själva. Troligtvis är det billigare att åka med någon anhörig, bekant eller ta taxi.
Vem har ansvar för den stora trafikfara de utgör?
De har antagligen större delen av sitt liv bakom sig. Det har inte alla andra trafikanter.
Det borde till exempel inte den gravida unga mamman, som blev påkörd, ha! Även om det denna gång förhoppningsvis, gick ganska bra. Om hon inte färdats i denna ”kraftiga” bil hade utgången säkerligen sett annorlunda ut!
En sådan krock förorsakar även mycket oro, rädsla och chock hos den påkörda och de närstående.
Alla färdas inte med ett ”pansar” runt sig. Vad händer nästa gång? Vad måste hända innan något görs?
Vi har skyldighet att anmäla rattonykterhet. En gammal/sjuk människa kör ofta bil på ett liknande sätt som en berusad. Ska det till exempel finnas något anhörigansvar: anmäla att körkortet borde dras in?
Vem ska ta ansvar?
Vad kan göras för att trafiken ska bli säkrare och för att minska dessa onödiga olyckor där oskyldiga kan bli svårt lidande?
Berit Rydell och Ronni Leth
