Vem bär ansvar för misstag
Vi väljer. Men vem tar konsekvenserna?
Ofta har jag undrat vad man håller på med i de offentliga kommittéerna.
Vid olika upphandlingar tycks det ofta bli så att det dyraste och inte alltid det hållbaraste anbudet väljs. Knappast är det idégivarnas fel, men väl de (politiskt tillsatta) kommittéer som bedömer förslagen. Det finns säkert bättre smakråd än de arbetstyngda politiker som nu får avgöra vår närmiljö. Vi har ju förnäma arkitekter, inredare, konstnärer och marknadsförare på nära håll.
Nyss läste vi om de nedlagda drömmaskinerna i Västra hamnen. Sju års planering och massor med pengar till spillo (> 120.000e ?). Motivering, citat TÅ: “det saknas tydlig kommunikation och att staden varit medveten om byte av underleverantör och behovet av elanslutningar under en längre tid utan att reagera”
Kan det bli annat än missförstånd i projekt med det luddiga språket? Och vem bär ansvaret? Det finurliga med vår demokrati är just det; många får påverka och bestämma, men ingen behöver bära ansvaret vid misstag som detta.
Vi ger gärna studie- och hyresbidrag till våra ungdomar. Men sen när dom kommer ut i yrkeslivet finns det inga jobb här hemma. Knappast är dom fullfjädrade, men alltför ofta går jobben till dyra experter bortifrån. (Här bortses från tunnlar, broar och skärgårdstrafik som ännu ältas.)
Landskapsregeringen.
Exempel 1: Projekt 77, (Lagtinget, LS o. Arkipelag) gavs till en lådbyggare till överpris på bekostnad av kulturskatter som t.ex Socis och strandängarna. LR kunde väl ha placerats Långtbortistan, i st f på platsen för stadens hjärta och särprägel. Exempel x, y, z: 2001: Alandica gavs till en ny lådbyggare som nutiden får leva med. Till undrande turister lär våra guider presentera det som Ålands senaste kärnkraftverk. Nu står det där och det får vi leva med. Invändigt är det nog fungerande men flott i överkant. Det känns inte riktigt åländskt. Skulle inte förvåna om det byggs om inom 10 år…. taket lär redan vara i farozonen. Och vad säger Alandicas kalkyler? Hur går det egentligen för de tre öarna?
Kvarteret Itiden passar där det står men är en följetong som vi hoppas slutar lyckligt….
Mariehamn
Exempel 1: Mariehamns stad tog nyligen fram en ny grafisk profil för Sjöfartsstaden. Stipulerade 3 förslag togs troligen in. Man valde det dyraste. Inget illa om anbudsgivaren och resultatet, men det lades sedan ut på en reklambyrå i H:fors till en hiskelig kostnad. 300.000 euro! Nu finns knappast pengar till att fullfölja stadsbilden för att stärka känslan av sjöfartsstad.
Ex 2,3: Biblioteket och Tekniska verket är tjusiga. Det förra andas hållbarhet, det senare är palatslikt i överkant. På sikt är det väl bra att det finns plats för mer än tekniska avdelningen.
Ex 4: Badhusets exteriör kanske jag är ensam om att tycka måttligt bra om. Det monumentala bantades bort. Nu har jag vant mig, men varför just den enorma trappan till exempel?
De privata byggena Ämbetshuset, ÅAB, Storagatans längor och lådor och så vidare kan vi inte påverka annat än med en sträng skönhetsnämnd. Varför måste den liksom många andra nämnder vara politiskt tillsatta? Trångsynt och omodernt. Och vad gav egentligen den nya Centrumplanen?
Visst finns det ljuspunkter i stan men nog har det blivit ett sammelsurium av karaktärslöshet som inleddes på 1960-70-talet. Ack, ja!
Varför anlitas så ofta konsulter bortifrån?
Vi har ju välutbildade ungdomar och lokal kompetens! De förra ger ofta känslolösa, stereotypa förslag till hög kostnad. Givetvis ska man lyssna på omvärlden och ta intryck, men att svälja vad som helst är bara kortsiktigt o dumt. Vart tar vår identitet vägen?
CG Sjöberg
