Vårt jordbruk är en del av framtiden!
Åländska jordar och jordbrukare står för imponerande 90 % av sparrisproduktionen och 60 % av äppelproduktionen i landet.
Som ytterligare framgångsexempel kan nämnas Ålands trädgårdshall som har en omsättning om 11 miljoner, exporterar drygt 90 % av sina produkter och ÅCA som har en omsättning om 15 miljoner med över 60 anställda.
I LBU-debatten har gjorts många jämförelser men det åländska jordbruket går inte att jämföra rakt av med det fastländska. Samma stordrift och effektivitet med stora arealer och monokulturer har vi inte förutsättningar för genom våra små åkrar som dessutom skärs sönder av naturen genom sund, vikar och berg. Transportkostnaderna är högre pga vårt insulära läge.
Det spelar ingen roll om du behöver foder, utsäde, reservdelar eller om du ska exportera dina produkter. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med att producera bulk utan måste rikta in oss på kvalitet.
När det gäller ekologisk odling har vi smått fantastiska siffror, 20 % av åkerarealen är ekologisk mot 7-8% i Finland. En utveckling som startade redan i slutet av 70-talet. Dessvärre äventyrar förslaget till nytt LBU-program den positiva utvecklingen. Jordbruket regleras av lagstiftning genom både tvärvillkor och nitratdirektiv men extra insatser för miljön har tidigare gett miljöstöd.
Nu finns en risk att jordbrukare väljer att inte gå med i miljöersättningssystemet och allt arbete som lagts ned på miljöåtgärder kastas då omkull. I synnerhet husdjursgårdar och ekologiska gårdar drabbas. I LR ursprungsförslag var miljöåtgärderna obefintliga!
Under förra mandatperioden drev både näringsminister Karlström och miljöminister Aaltonen att en åländsk livsmedelsstrategi skulle tas fram.
Det var ett bra förslag som också finns inskrivet i regeringsprogrammet: ”Livsmedelsindustrin har stor utvecklingspotential och bidrar dessutom till en levande landsbygd och öppna landskap. En livsmedelsstrategi framtas där bland annat vikten av lokalt producerade produkter och livsmedel även betraktas som en stor tillgång för turismen” dessutom ”Möjligheterna att öka produktiviteten och lönsamheten i ekologiskt jordbruk utreds i syfte att öka den ekologiska produktionen och dess förädlingsgrad”.
Liberalerna frågar sig vad hände med det löftet och hur i hela världen kan man utarbeta ett nytt LBU-program utan att ta fram livsmedelsstrategin först? En livsmedelsstrategi är jordbrukspolitiska linjedragningar om livsmedelsproducenter, primärnäringarna, konsumenter, exportmarknad men också målsättningar för ekologiskodling, självförsörjning, djurskydd, mathushållning i offentlig sektor som skolor, daghem, äldreboenden och inom ÅHS.
Landskapsregeringens arbetssätt ter sig märkligt, bakvänt och ologiskt!
Liberalerna
Katrin Sjögren, partiordförande
Julia Birney, partisekreterare
