DELA

Vart är Mariehamn på väg?

Stadsarkitektkontoret har listat en lång rad av byggnader i Mariehamn som de föreslår att skall kunna kulturmärkas. De flesta av dessa byggnader ligger ganska långt från varandra, och förslaget ger inget enhetligt intryck av det äldre Mariehamn . Nej, det är nog för sent att stiga tidigt upp nu, vad det gäller att bevara de byggnader som skulle gett Mariehamn karaktären av gammal kulturstad.

Besluten om att bevara den äldre bebyggelsen för att ge Mariehamn en historisk karaktär, borde ha tagits för länge sedan. Nu har man sedan länge rivit Socis, Miramar, Simonska gården och alla andra gamla byggnader som gav staden en karaktär av gammal småstad. Alla de andra gamla byggnaderna längs Stora gatan är också rivna, och Torggatan med sina för förra århundradet karaktäristiska byggnader är borta. Så varför spara dessa spillror av äldre hus som nu finns kvar? Någon helhetsbild av Mariehamn som småstad från 1800-talet fram till våra dagar ges inte genom att spara några hus här och där. Man borde i ett tidigare skede insett nyttan och glädjen av ett bevarande av äldre bebyggelse, för att ge staden dess karaktär historiskt sett.

Utan att vara stadsarkitekt eller sakkunnig på området måste jag som lantortsbo säga att Mariehamn ger ett tråkigt intryck, då enhetligheten i byggnadsstilarna saknas. När man kommer norrifrån in mot Mariehamn (Österleden) så möts man (till vänster) av ett plotter av små hus som till synes verkar vara placerade där utan någon annan anledning än att störa utsikten över vattnet. Till höger ser man en fängelseliknande byggnadsmur som för tankarna gamla tiders befästningar. Att muren döljer ett kulturhus är svårt att gissa sig till.

När man kör litet längre fram så möts man av kullerstenar, upphöjningar på gatan, och ibland också avsmalnande gatstumpar, och även där saknar man en enhetlig trafikplanering, som skulle gjort framkomligheten i staden bättre, i stället för sämre. Stiger man sedan ur bilen är det nämligen svårt att ta sig fram med rullator, rullstol eller kryckor över dessa kullerstenar. Huruvida det var tänkt att dess stenar (från Kina?) skall ge Mariehamn en småstadskaraktär med kulturhistorisk anknytning till tider som flytt, är för mig en gåta.

Men jag antar att det finns en tanke bakom denna stadsplanering, även om den verkar vara ganska främmande för vad som kan anses vara ekonomiskt försvarbart i dessa tider. För vad är det för fel på asfalterade gator? Lätta att ta sig fram på, både för fordon och människor. Ger kanske ingen ”doft” av 1800-tal, men ger en förbättrad framkomlighet.

Torggatan var tidigare en affärsgata, med butiker på båda sidor, och körfält däremellan. Detta gjorde att även handikappade kunde ta sig till affärer för att handla. I och med trafikomläggningen, med minskad bilframkomlighet och färre parkeringsmöjligheter, förlorade affärerna kunder. Nu är det betydligt lättare för köpsugna att handla, sedan Maxinge öppnades. Där är gott om gratis parkeringsplatser, och gågata under tak. Och Mariehamn är den stora förloraren, även här.

Det är ont om parkeringsplatser i Mariehamns city, och alldeles för kort p-tid på dem som finns. Det kan vara långt mellan de affärer eller kontor, man skall besöka, därför borde p-tiden vara betydligt längre, för nu hinner man inte uträtta sina ärenden på den korta p-tiden, utan att riskera böter.

Politikerna i Mariehamn talar ofta och länge om hur man skall utveckla staden, och göra den trivsammare att leva och bo i, men hittills har man inte sett så mycket resultat av detta, mest bara tomt snack, skulle jag säga. Ännu på 1950-talet var Mariehamn en trivsam småstad, också med ett livligt uteliv på kvällarna. Nu har allt förändrats. Efter kl 17,00 finns inget liv, förutom fram på småtimmarna på helgerna, när krogarna stängs. Är det så vi vill ha det i Ålands enda stad?

Runa Lisa Jansson