Varför vi fortfarande behöver brandkårer
Brandkårerna bildades i början av 1900-talet för att man hade problem med bränder i byarna. Bränderna hotade ofta hotade flera hus. Alltefter som man börjat bygga hus på andra sätt och bedriver ett allt effektivare förebyggande brandskydd har antalet bränder och omfattningen av dem minskat. Brandkårernas uppgifter har också med tiden förändrats.
Brandkåren är den enda ”kommunala” instansen som rycker ut vid olyckor som kräver omedelbara åtgärder. Brandkåren rycker ut vid trafikolyckor, översvämningar, drunkningstillbud och andra tillbud som kräver akut insats. Att hjälpen finns nära är många gånger av avgörande betydelse. Brandkårerna har ett avtal med kommunen om att sköta kommunens lagstadgade uppgift inom räddningsområdet.
I de flesta fall utför brandkåristerna både övningar och utryckningar utan ersättning. Enbart vid utryckningar som varar mer än 3 timmar (i Saltvik) får brandkåristerna en ersättning som motsvarar grundlönen för en brandman utan tillägg. Vid utryckningar dagtid kan det innebära att brandkåristen betalar för att hjälpa kommunen. Brandkårerna håller dessutom utan särskild ersättning från kommunen igång verksamhet för ungdomar i förhoppning att några i vuxen ålder skall bli aktiva brandkårister.
Brandstationen är den plats där man förvarar sin utrustning, övar så att man kan upprätthålla nödvändig kompetens samt håller sina regelrätta utbildningar och sammankomster. I den gamla brandstationen i Västra Saltvik är inte utrymmena anpassade för den verksamhet som bedrivs i dag. Utrymmena är helt enkelt för små.
På insändarplats säger saltvikare att det inte behövs någon ny station i västra Saltvik. Besök stationen och kolla hur trångt och slitet det är. Det ordnas öppet hus 17 november för intresserade. Vi anser att de som jobbar gratis åt kommunen skall vara värda den erkänslan att man håller med utrymme och verktyg.
Saltviks kommun har haft en arbetsgrupp som under ledning av kommunstyrelsens ordförande utrett hur en ombyggnad/utbyggnad/nybyggnad kunde utföras. I första hand gjordes utredning på hur man kunde bygga om befintlig station. Det förslaget förkastades på grund av att byggnaden blev dyr och tomten var för liten.
Alternativ 2 blev en ny byggnad i 2 våningar anpassad för samma tomt. Återigen blev det dyrt och då kom man till den summa som insändaren skriver om, dock märk bruttokostnad. Netto för Saltvik skulle bli 400 000 euro.
Det sista alternativet som utretts är en ny byggnad i ett plan på en ny tomt. Kostnaden skulle inklusive allt då bli ca 700 000 euro, netto för kommunen ca 350 000 euro. Med en avskrivningstid på 30 år blir kostnaden inklusive räntekostnaden ca 13 000 euro per år. Jag tror och hoppas att Saltvik har större marginaler än så, annars är vi illa ute.
Som medlemmar i kommittén hoppas vi att kommunen inte kastar bort pengar på något halvprojekt. Vid en utbyggnad måste man ta sikte framåt, minst 30 år.
Insändarskribenten säger att man borde samordna och att man borde slå ihop brandkårerna. Brandkårerna är ideella föreningar och har egen beslutanderätt i sådana frågor. Vi antar att skribenten menar att västra Saltviks brandkårister skulle flytta sina saker till östra Saltvik. Om de också ville det så blir det svårt eller omöjligt. Stationen i östra Saltvik är inte dimensionerad för 40 brandkårister. För att ha tillräcklig beredskap alla dygnets timmar alla dagar i veckan behövs alla dessa brandkårister. En halvering av styrkan skulle vara förödande.
Vi anser att brandkåren verkligen står för de mjuka värdena, ger hjälp i nödens stund för att avvärja och begränsa skador när olyckan är framme i de flesta fall utan kostnad för den drabbade.
Vi anser att politikerna i Saltvik bör ge dem som jobbar gratis åt kommunen den erkänslan att man ger dem värdiga lokaler som är anpassade för dagens och morgondagens behov. Saltvik har behovet av tjänsterna och har inte råd att gå över till professionell brandkår. För den summa kommunen satsar på brandkårerna för man bara 2-3 heltidsbrandmän vilket inte räcker för att ha en man på jobb dygnet runt alla dagar. För att klara uppdraget behövs 16 – 20 brandmän och då behöver de ibland ändå hjälp av frivilliga.
Jan Lindgrén
Christian Ekström
Sten-Göte Nyman
Tom Jansson
