DELA

Varför är det så tyst om landskapets pensionsskuld?

I april skrev jag i en insändare att den åländska pensionsskulden hade ”ökat” med 120 miljoner och uppgick till 677 miljoner. Pensionsfondens marknadsvärde är 337 miljoner. Detta betyder nettopensionsskulden är 320 miljoner. Denna ska betalas via skattemedel i framtiden.
Naturligtvis hade inte skulden ökat så mycket under ett år, utan ”ökningen” beror på att Pensionsfonden hade låtit Keva göra en beräkning och den visade att skulden var 120 miljoner större än man tidigare lokalt hade uppskattat den till.
Jag skrev en insändare för ett år sedan där jag efterlyste en dylik beräkning. Jag efterlyste i april även en prognos över pensionsskuldens utveckling framöver.

I maj höll LR en presskonferens, som en tidning rubricerade med ”Ingen dold pensionsbomb hotar landskapets budget”.
Inte vet jag vem som påstått detta. Jag har skrivit att netto skulden är 320 miljoner, men att detta inte framgår av verksamhetsberättelsen, utan man måste räkna ut den på basen av uppgifter, som iofs finns där.
Roger Nordlund ville även lugna dem,som är skeptiska till att landskapet klarar av sitt pensionsansvar för de anställda. Jag har aldrig varit skeptisk till detta. Det är den bristande öppenheten och avsaknaden av analyser som oroat mig.
Lagen om den åländska pensionsfonden stiftades i början av 90-talet. Först när den varit ibruk i nästan tjugo år så gör man en analys av pensionsskulden. Eller vågar jag skriva – inom ett år efter att jag frågade efter den?
Om jag är rätt underrättad så satt nuvarande finansministern Roger Nordlund i lagtinget då lagen godkändes. Även Roger Jansson, medlem i Pensionsfondens styrelse, satt där. Varför gjordes ingen analys innan lagen godkändes?

Men det finns en intressant slutsats så här långt. I Mariehamn diskuteras ju nu om man ska höja skatten eller höja lånen eller bara sänka utgifterna. Där har jag hört argumentet att man inte kan höja lånen, eftersom det innebär att kommande generationer måste betala.
När det gäller pensionerna, så är det exakt det man gjort. Som liten lärde jag mig att det var arbetet / pensionspremierna som skulle betala de framtida pensionerna. Men nu har jag förstått att det inte alls är så.
När det gäller den åländska pensionsfonden, så står det uttryckligen i lagen att högst 75% får tas från fonden. Resten tas av skattemedel.
Jag har förstått att det inte är mycket bättre på annat håll. Men jag har inte hört att de italienska politikerna skyller ifrån sig och säger att det är ännu värre i Grekland. Alla måste de se om sitt eget bo.
Från presskonferensen framgick att pensionsutgifterna kommer att vara som störst under åren 2015-2025. Detta betyder att man karikerat kan säga att 40-talisternas pension till 50% kommer att betalas av 70- och 80-talisterna, som ju dessutom hamna att betala sina egna pensioner.
Det uppstod ett moraliska dilemma då lagen stiftades i början av 1990-talet eftersom de, som skulle betala hälften av pensionerna inte ens hade rösträtt. Men man undvek ju kunskapen om detta genom att inte göra den analys, som först nu har gjorts.
När 80-talisterna inser detta, så misstänker jag att mobben, som börjar röra sig mot landskapsborgen kan bli större än 200 pers.

Roger Nordlund påpekade även på presskonferensen att etik måste gå före pengar. Jag kan nämna att ex Lutherska Kyrkans Pensionsfond i Finland har haft en en medelavkastning om 8,25% p.a. under de senaste tjugo åren. De har väldigt höga krav på etik. Om Pensionsfonden kunnat ha samma avkastning, så skulle bara hälften så mycket behöva tas via budgetmedel. Men hur ofta debatteras detta i Lagtinget?
Men det som förvånar mig i denna pensionshärva är att tidningarna inte ens har presenterat bokslutet för 2012. Pensionerna utgör 14% av landskapets budget och är betydligt större än skärgårdstrafiken, som de skriver om i varje tidning.
Tidningarna kräver ofta större öppenhet från PAF, men borde kanske istället kräva en större öppenhet i förvaltningen av en fond, som har samma storlek som hela landskapets budget.
Stephan T