Vanligt folkvett räcker långt också på landet
Om jag kommer in till stan, eller varför inte en by på landet, och råkar se något som intresserar mig eller mina barn, inne på en privat gård, vad gör jag då?
Trots att jag bara är en vanlig bonde har jag folkvett nog att knacka på, tala om vem jag är och vad det är som lockat mig att göra ett besök.
Jag kör inte in på gården, parkerar bilen och går direkt och beskådar det som intresserar mig. Det skulle säkert betraktas som intrång på privat område, eller åtminstone som otrevligt och tölpigt.
Men av någon anledning gör en del folk så hos mig. Inte alla, det ska sägas, de som frågar och visar hänsyn är alltid välkomna.
Jag får ofta mycket positiv respons från både bekanta och obekanta som tycker om att se gårdens dikobesättning gå och beta invid landsvägen. Det är trevligt och man blir glad för att också andra än vi som försöker leva av lantbrukets djurhållning, uppskattar betesdjuren och den öppna landskapsbilden.
Vad jag däremot inte gillar är när främmande människor, utan att vare sig fråga om lov, hälsa eller presentera sig, går rakt in på gården för att titta på djuren och på traktorer och annat som står ute. Även om det bara är en mormor med ett barnbarn, betraktar jag det som näsvist.
Det händer rätt ofta att bilar stannar för att titta på djuren och fotografera dem, det är helt okej. Men inte att gå nära intill stängslet och försöka locka kalvar och kor till sig på olika sätt. Definitivt inte heller att ta sig in till djuren i beteshagen. Människor som inte är vana med stora djur eller vet hur de kan reagera, kan i rent oförstånd ställa till med stora problem.
Hänsyn, folkvett och vanligt bondförstånd räcker långt om man förstår att använda det.
Dan Lindholm
Gölby
