Våld är inte idrott
Så är det då dags igen. Den här gången i Finström. Syftar naturligtvis på den av John Holmberg planerade proffsboxnings- och kampsportgalan.
2004 tog stadsfullmäktige, med anledning av en av undertecknad inlämnad motion, det kloka beslutet att i stadens anläggningar inte tillåta dylika arrangemang. Underhållningsvåld på anläggningar ämnade för uppbyggande verksamhet ansågs inge överensstämma med den inställning som majoriteten av stadsfullmäktige då hade och förmodligen även har idag.
Vilken uppfattning i denna fråga som beslutsfattarna har i Finström är för mig oklart men av tidningsartikeln (Nya Åland 1.10.2010) så finns det en och annan som nog kan tänka sig att kommunen upplåter sin lokal för detta ändamål. Även ansvarig minister ger sitt flankstöd i ärendet genom att hänvisa till gällande lagstiftning, som i Finland inte har något förbud mot galor av denna art. Hon kan väl inte hänvisa till annat men allt som är lagligt är väl inte bara för den skull nyttigt och uppbyggligt.
John Holmberg säger i artikeln att han brinner för idrottsturism. På den punkten är vi rörande eniga. Det är nu bara det att för mig är inte våld förenligt med idrott. Är väl medveten om att det förekommer våld inom många idrotter och att även skador uppkommer. Men det finns en stor skillnad mellan proffsboxning och kampsporter (ex. K1) jämfört med övrig idrott och det är att i de flesta andra idrotter finns det regler som klart och tydligt förbjuder våld och där den som utöver detta får någon form av bestraffning. Fotbollen har sina gula respektive röda kort, ishockeyn har sina olika minuters utvisningar.
Om våldet är grovt och föranleder skada blir straffet än mer kännbart. Exempel finns där det t.o.m. faller under allmänt åtal. Inom de kampsporter som JH vurmar för är våldet ett självändamål vars syfte är att skada motståndaren. Den maximala utdelningen är ju då motståndaren är fullständigt oförmögen att försvara sig. Inte ens då detta våld lett till en så tragisk utgång som allvarliga och bestående skador och även dödsfall har något egentlig fel enligt regelverket skett. Jag är fullständigt medveten om att detta är filosofiska argument men det är ju på dylika som regler formas och efterlevs. Så är det i alla situationer i vårt samhälle.
Chefredaktör Nina Fellman skriver i sin ledartext den 14 december 2004 angående diskussionen i stadsfullmäktige följande (citerar med några enstaka förändringar i texten): ”Våra beslutsfattare kan inte ändra lagstiftningen. De kan säga: Nej, det här vill vi inte ha i vår kommun. Vi vill inte ha skadade eller döda i våra idrottsanläggningar. De ska användas till sport och motion som inte går ut på att skada andra, och våra barn och ungdomar ska lära sig att det finns gränser. ” Instämmer helt i detta och fastän det rör en annan kommun än den jag själv är verksam i så förändrar det inte saken som helhet.
Sune Alén, (Lib)
