Vad skall berättas, vad inte?
Hemlighetsmakeriet är stort i massmedia om den mans härkomst, som illa skadade sin före detta sambo här på Åland tidigare i veckan.
Märkligt, kan man tycka. Annars är det ju vanligt att tidningarna skriver ”en åländsk man” eller ”en rikssvensk”, när någon kört berusad, eller krockat, eller annars varit föremål för polisens ingripande.
Och i våras när en nyutnämnd ledande tjänsteman i en åländsk kommun ansågs olämplig för sin uppgift på grund av sina ungdomssynder, så drog sig minsann inte massmedia för att både med namn och bild i ett flertal stort uppslagna artiklar informera allmänheten om saken.
Tidningarna känner kanske inte till att vi har aktiva sociala medier på Åland, som ser som sin främsta uppgift att informera ålänningarna om det som tidningarna inte vill ta i med tång ens. Så via dessa sociala medier så känner nu de flesta ålänningar till både mannens namn och härkomst och tidigare syndaregister.
Tidningarna borde se som sin främsta uppgift att förutsättningslöst och objektivt berätta om händelser som kan vara av intresse för allmänheten och inte behandla personliga uppgifter olika, beroende av journalisternas olika uppfattningar om vad som kan vara av allmänt intresse eller inte.
I annat fall är risken stor att allmänheten mister intresset för att hålla sig med en dagstidning, och i stället förlitar sig på de sociala medierna som uppgiftslämnare och nyhetsförmedlare.
Runa Lisa Jansson
