DELA

Vad ska vi göra med Långbergsöda?

Långbergsöda är rikt på fornlämningar och det är inte vilka dussinfornlämningar som helst, utan det är spåren efter Ålands tidigaste befolkning. Eller egentligen dom första turisterna om man så vill. Hur skulle man kunna vända den negativa känslan som varit förhärskande i bygden ett bra tag nu till något positivt? Jo, man kan ta fasta på det här med fornlämningar och turister och samtidigt använda sig av det som museibyrån trots allt en gång tillfört byn. Nämligen den articifiellt uppbyggda stenåldersbyn, vandringsleden över Långbergen och upplevelsehuset i Vargstensslätten. Därtill finns museibyråns tryckta broschyr om åländsk stenålder, färdigt översatt till finska och engelska, tecknade kartor och material för skolklasser. Just nu ligger allt det i träda – bara väntar på att någon entusiastisk turistentreprenör ska ta sig an det.

I arbetet med turiststrategin har det pratats om behovet av att förmedla en berättelse till turisterna. Storyn behöver vara kopplad till sevärdheten på något sätt och förstärka upplevelsen av den. En annan strömning i tiden är att besökaren aktivt engagerar sig i historien, reenactment, återskapande av en speciell historisk tid, om man så vill. I Saltvik har man framgångsrikt anammat det konceptet på den årliga Vikingamarknaden, som ett exempel. Upplevelseturism av olika slag talas det också ofta om.

Liberalerna ordnade i höstas ett seminarium kring natur- och kulturturism med norrmannen Terje Motröen. Han står bakom utbildningen av natur/kulturguider vid högskolan i Hedmark i Norge och högskolan Dalarna i Sverige. Det han berättade var inspirerande på många sätt. Lokala natur- och kulturturistguider skräddarsyr egna guidade turer i sin hembygd. Det är inte fråga om massturism utan hanterbara grupper av natur- och kulturintresserade människor. Man använder sig av den befintliga naturen, den lokala hist orien och gör den intressant med hjälp av berättelser och kringarrangemang.

Det här konceptet skulle bra kunna användas i Långbergsöda. En lokal natur- och kulturturistguide kunde erbjuda upplevelser i den åländska stenåldern på ett konkret och naturnära sätt. Naturen finns där, kulturen i form av fornlämningar, vandringsleder och stenåldersbyn finns där. Fram för allt finns ju huset i Vargstensslätten där, fyllt av stenålderssaker och uppbyggt för tänkta lägerskolor, men väldigt lite utnyttjat idag. Vill man utöka naturupplevelsen erbjuder man besökarna vistelse på sjön. Det finns ju flera havsvikar på lämpligt avstånd. Därifrån kan man utgå för kanotturer, fisketurer eller andra båtturer i skärgården.
Eventuellt gör man en helhetsupplevelse, där forntiden speglas i nutiden. Man låter gruppen återknyta till ålderdomliga jakt- och fiskemetoder. Efter att ha fått lära sig om stenåldersmänniskorna i en dag, vandrat uppe i Långbergen och sett utsikten över norra skärg ården, tillbringar man sedan en eller flera dagar på sjön. Man kan ledd av sin guide paddla i kanoter till någon holme där man övernattar. Finns det övernattningsstugor på holmen bor man förstås i dem, annars mer primitivt i tält, fiskar och lagar mat på en eldstad uppbyggd på stenålders vis.

Eller för en annan grupp går kanske färden med större båt långt ut i Norrhavet, på en spännande sälsafari. Där får man förhoppningsvis beskåda det som en gång lockade de första besökarna till Långbergsöda och Ålandsöarna. Vill man ytterligare göra upplevelsen speciell ser man till att gruppen får smaka på sälkött, men då tillrett på ett sätt som passar våra moderna smaklökar.
Det här är bara några enkla förslag. Säkert finns det många fler idéer på liknande teman, som bara väntar på förverkligande. Förhoppningsvis finns det också några driftiga personer på Åland som inser vilken tillgång kultur och natur är för turismen, rätt utnyttjade.
Silvana Fagerholm-Sjöblom