Vad hindrar en feminist?
Jag är feminist – det har jag varit så länge jag kan minnas. Även om begreppet inte användes lika frekvent när jag var barn.
Kort och gott: Jag är medveten om att det finns en strukturell maktordning och diskriminering av kvinnor i samhället OCH jag vill göra något åt detta. Vad hindrar mig från detta då? Ingenting egentligen, några fartgupp på vägen som kallar sig ”jämställdister” och en väldigt lång historia av skev mediarapportering, en uppenbar och väl synlig snedvriden maktfördelning, våra historieböcker som uteslutit kvinnor i århundraden och massor därtill.
Att kalla sig ”jämställdist” är att bortse från och blunda för dessa påverkande faktorer. Det bidrar inte heller till en förändring, ett ganska bekvämt förhållningssätt. Som dessutom förstärker de samhällstrukturer som påverkar våra liv utifrån baserat på våra könsorgan.
En tidning som innehåller bilder på 80 st män och 20 kvinnor är normalt, det är ingen som ens funderar på detta. I själva verket består befolkningen av 52 procent kvinnor. Däremot exemplet att ÅHS ledningsgrupp består av endast kvinnor då mullras och slås det på stora jämställdhetstrumman bland de såkallade jämställdisterna.
Jag ser fram emot att fortsätta föra en feministisk politik i praktiken inom alla de områden där jag har möjlighet. Allt från infrastruktur, skola, omsorg, tillgänglighet, ekonomi och så vidare. Det finns hur mycket som helst att bita i.
Jessy Eckerman (S)
