Utveckla kampen mot organiserad brottslighet
Den organiserade brottsligheten bryr sig mindre och mindre om gränser. Vi lever i en alltmer globaliserad värld där vi har en kraftigt ökad och ökande rörlighet av företag, människor, varor och information, men även ökad rörlighet av kriminalitet. De öppna Europeiska nationsgränserna har massor av fördelar men tyvärr också en del nackdelar. Den organiserade brottsligheten har idag i princip förenat de flesta kriminella i åtminstone löst sammansatta nätverk. De här organisationerna är multikriminella och sysslar med alla möjligheter av brott såsom beskyddarverksamhet, rån, narkotikahandel, utpressning, barnpornografi och människohandel, men de har ofta också en legal verksamhet där de investerar de kriminellt intjänade pengarna, så kallad penningtvätt.
Flera av de här organiserade grupperna är tydligt fientliga mot demokrati och har sina egna små samhällen med egna lagar och regler. Detta innebär också ett direkt hot mot samhällets rättsordning och att motverka denna utveckling måste ligga högt upp på allas agenda, särskilt EU:s. Vad jag vet har vi här på Åland varit i stort sett förskonade från lokalt organiserade brottsliga grupper, men vi drabbas av kriminaliteten ändå. Vi har för inte så länge sedan bankrånet mot Ålandsbanken och så har vi den människohandelstransitering som sker på färjorna i våra vatten och den ökande narkotikahandeln för att nämna ett par exempel. Ibland, särskilt sommartid, ser vi kända brottsrelaterade MC-gäng på våra gator. Andra organiserade kriminella grupper behöver inte vara lika synliga men besöker nog oss också. De tar väl semester som alla andra, men ibland kan det säkert finnas skäl att följa med deras förehavanden här.
På europeisk nivå har försök gjorts att stävja den mer och mer gränslösa organiserade brottsligheten och bland annat har vi den europeiska polisbyrån Europol. Tyvärr stöter Europol ofta på problem med lokala polismyndigheter och den lokala rättsmakten eftersom mycket av detta ligger på lokal behörighetsnivå. Det är viktigt att bekämpa brottsligheten med gemensamma krafter. Generellt tycker jag att problem och lösningar ska hanteras lokalt, men för mig är detta ett område där jag till stora delar tycker tvärtom. Fokus på EU-nivån borde ligga på gemensam bekämpning av organiserad brottslighet istället för att arbeta för att förbjuda snus och vårfågeljakt, frågor som bör skötas på lokal nivå.
Europol har under senare år gjort en del framsteg men är vingklippt och stöter på motsträviga polismyndigheter i vissa europeiska länder, samarbetet som det var tänkt fungerar inte fullt ut. Ett Europol som ges ökat mandat och utvecklas till en starkare organisation tror jag är en förutsättning för att komma tillrätta med den kraftigt tilltagande brottsligheten. Motståndare till att ge mer makt till Europol framhäver problem med att den straffrättsliga makten också då förskjuts till EU så att en nation måste införa strängare eller mildare lagstiftning. Jag tycker ändå att fördelarna överväger bland annat då det finns en trend att begå brott i det land där straffet är lägst. Ökat samarbete inom polis och straffrätt är inte lika oroande för mig som den ökande brottsligheten är. Den ökande brottsligheten berör alla, även oss på Åland.
Eftersom rättsmakten och ordningsmakten är delad mellan EU och stater och också mellan stater och självstyrda områden är regelharmonisering, dialog och samarbete oerhört viktigt. I vårt fall sköts en hel del av detta gränsöverskridande samarbete av centralkriminalpolisen, CKP, men vårt polisväsende har ibland också samarbete med andra polismyndigheter, till exempel den svenska polisen. Jag hoppas på en diskussion och översyn av de gränsöverskridande samarbetena och vilka strategier vi ska ha i sammanhanget så att vi förbättrar och utvecklar den gemensamma kampen mot organiserad brottslighet.
Petri Carlsson (M)
