DELA

Ungdomarna behandlas alltför ofta dåligt på arbetsmarknaden

Krögare och andra arbetsgivare beklagar sig då och då över svårigheten att hitta tillräcklig personal på Åland under sommarmånaderna. Det finns tyvärr en annan sida av detta mynt. Många ungdomar upplever att de behandlas illa och respektlöst av arbetsgivarna.

Detta har jag kunnat konstatera över åren både genom ungdomar som jag kommit i kontakt med i min roll som arbetsgivare och som förälder till ungdomar.

Här är några exempel på saker som händer ungdomarna:

Ungdomar på Åland får regelbundet höra att det inte finns jobb, därför att företagarens släkt och vänner har företräde. Ungdomarnas tro på meritokrati och korrekt bedömning av ansökningar urholkas då förstås.

Ungdomarna kommer muntligt överens med en arbetsgivare om arbetet och om startdatum, men när de ska börja jobba säger arbetsgivaren att jobbet inte längre är ledigt. Då har ungdomarna förstås slutat söka efter annat arbete och står där med tomma händer.

Ungdomarna får inte skriftliga anställningsavtal som förklarar om lön och grundläggande villkor för anställningen.

Ungdomarna får inte svar när de ställer frågor. De får ingen arbetsledning men de får ta skulden när saker blir ogjorda.

Om ungdomar vågar ställa frågor om lön eller nämna att en viss bransch har kollektivavtalslöner, kan de då få till svar att anställningen inte lämpar sig för dem, då de har en alltför ’aggressiv ton’. Lönerna ligger också ofta under kollektivavtalens nivå.

Ungdomarna får inte helgtillägg och de får information om dagens arbetsschema samma morgon som de ska arbeta. Detta betyder att ungdomarnas möjlighet att planera sitt övriga liv hindras.

Ungdomarna vågar oftast inte klaga, dels därför att de är rädda att deras chanser att få eller få behålla jobb försämras ytterligare, dels därför att de inte är alltid medvetna vilka rättigheter de har.

Ungdomar som har just kommit ut på arbetsmarknaden har en stor energi och entusiasm. De har mycket att ge till de åländska arbetsgivarna. Om de behandlas illa, kommer de inte att vilja stanna på Åland utan de kommer söka sig till andra arbetsmarknader så fort som möjlighet ges.

Att behandla ungdomar med respekt ligger starkt i Ålands sociala och ekonomiska intresse.

SIA SPILIOPOULOU ÅKERMARK

FÖRÄLDER OCH ARBETSGIVARE