Unga musiker hemlösa igen
Än en gång står ett av Ålands mest lovande band utan replokal.
Paranoid Park skickar ut ett rop på hjälp efter att deras nuvarande replokal behövs i andra ändamål. Facedrill mailar och frågar om jag vet någon plats de kan repa då deras hyresavtal går ut i förmån för någon annan verksamhet.
Samtidigt som KK-huset, som skulle ”vara till för kulturen”, står tomt av ekonomiska orsaker.
Den enda ändamålsenliga replokalen som finns i min vetskap är den uppe på Bastuns vind, och den nyttjas redan av flera band som samsas om den. Ponera att alla irottsutövare skulle förvisas till Backeberg, ”där har ni er fotbollsplan var nöjda med den”.
På idrotten läggs det hur mycket pengar som helst, nya gräsplaner och allt möjligt, men musikutövandet skall förvisas till privatpersoners egnahemshus eller garage.
Tänk er om det var lika för alla fritidssysselsättningar på Åland?
Dags att få upp ögonen? Någon gång? På allvar, hur många blir nya Zlatan för att det satsas på fotbollen?
Alla unga och äldre kulturutövare skall erbjudas samma möjligheter att utöva sina intressen.
De som brinner för musiken och kulturen, som inte har råd i KK-huset eller är involverade i musikinstitutets verksamhet (som är en skola) är ännu en gång helt utelämnade.
Lokaler finns det som står outnyttjade, det behövs inte så mycket mera än elektricitet, möjligheter att ljudisolera för att inte störa eventuella grannar. Det behöver inte vara en ”färdig produkt”, bara någonstans för dem att ta vägen med sina instrument, där de kan hålla till och spela. Det krävs inga personalomkostnader, ingen som klipper gräsmattor och sköter underhållet. Det behöver inte kosta så mycket.
Jag är helt övertygad om att alla som skrev under Jerry Janssons facebookupprop om att Åland behöver replokaler för ett tag sedan håller med mig i frågan.
Dags att se, uppmärksamma och möjliggöra för alla som spelar i band på Åland.
Det är många i blandade åldrar vars största intresse just är musiken, men de syns inte, de hörs inte, för de har ingenstans att hålla till.
Jessy E Hartvik
