Tvångslagstiftning och demokrati
Att kalla kommunreformen för tvångslagstiftning är populistiskt, det är en retorik som polariserar debatten och splittrar lagtinget. Om kommunreformen är tvångslagstiftning är all lagstiftning tvångslagstiftning och varför kan vi då helt enkelt inte bara kalla den för lag?
Detta upprepar regeringspartierna som ett mantra vid varje tillfälle någon nämner ordet tvång i samband med kommunreformen, men faktum är att det är tvång. Om kommunreformen i nuvarande form träder i kraft finns det absolut ingenting kommunerna eller kommuninvånarna kan göra för att undvika reformens utfall och konsekvenser.
Skillnaden mellan kommunreformen och så kallad vanlig lagstiftning är ditt fria val, du är inte per definition tvingad till att följa lagen. Jo det stämmer att du riskerar att få böter om du till exempel kör för fort eller snattar från en butik. Men… Du som individ kan för det första välja att inte utföra den olagliga handlingen, eller så kan du också välja att utföra handlingen och sedan ta konsekvenserna.
Det är skillnaden mot kommunreformen som återigen, tvingar kommunerna att underkasta sig den nya kommunstrukturen. Det finns inget val kommunen kan göra, kanske det till och med sker mot kommunens egen vilja och det är därför kommunreformen i sin nuvarande form är en tvångslagstiftning.
Den svårare frågan är egentligen huruvida den tvingande kommunreformen är rätt eller fel?
Här finns det flera aspekter att ta i beaktande och den allra viktigaste är demokratin. Är kommunreformen verkligen demokratiskt förankrad? Under debattens gång har flera personer klargjort att vi har en representativ demokrati och att den invalda regeringen har mandat att besluta om detta. Visst är det så, men i en demokrati är det viktigt att komma ihåg att i slutändan är det alltid majoriteten som bestämmer.
Det finns många indikationer på att majoriteten av ålänningarna inte vill ha den här kommunreformen. Ute i kommunerna har det gjorts flera omröstningar där nästan samtliga har resulterat i ett NEJ, det har begärts in ett antal remissvar och där har bland annat kommunerna också varit tydliga med ett NEJ. Senaste indikationen är Åland gallup som frågade ålänningarna vilket parti de skulle rösta på om det vore val idag. Där kunde vi konstatera att väljarstödet för samtliga regeringspartier hade minskat.
Så vad händer då om man genomför en tvingande kommunreform utan folkets stöd?
Det troliga är ett regeringsskifte där nästa regering förväntas att riva upp och göra om det arbete den nuvarande regeringen lagt ner och ingen vinner på en sådan situation.
Så vad borde göras istället?
Det enklaste är förstås vad som föreslagits vid flera tillfällen redan. Skjut upp kommunreformen till efter valet 2019, då kommer vi alla att veta vad ålänningarna egentligen vill.
Det andra är att modifiera kommunreformen så att alla kan leva med den. Den uppenbara ingrediensen som saknas är förstås: ”frivillighet”.
JOHN FARELL
