Tvångslag inte klokt
Sitter hemma i Laby och filosoferar över det här med kommunreform. I mer än 40 år har frågan dykt upp lite nu och då. Alltid har man kommit till att det är till fördel, totalt sett, att behålla kommunindelningen.
Nyckeln till framgång har varit lokalt engagemang, samarbete mellan kommunerna och överföring av sjukvården och gymnasialskolorna till landskapet.
Detta har gett alla ålänningar en god närservice vad gäller grundskolor, barnomsorg och äldreomsorg. Som ett resultat av detta så bor det folk i Ålands alla hörn. Hittills har alla Ålands 208 folkvalda fullmäktigeledamöter insett att fördelarna överväger nackdelarna för sina innevånare med dagens kommunindelning. Därför har ännu ingen fullmäktigepolitiker eller parti föreslagit och vunnit majoritet att ens kommun skall gå samman med någon eller några andra kommuner.
Nu finns det dock 17 lagtingsledamöter som representerar en bräcklig majoritet i lagtinget som anser sig ha en högre klokskap än 208 fullmäktigeledamöter. Hur kan 17 lagtingsledamöter veta bättra än 208 fullmäktigeledamöter hur en kommun drivs och styrs så att kommuninnevånarna får den bästa och effektivaste närservicen ?
Kan det vara så att kommunpolitikerna inte begriper sina innevånares bästa? Kan det vara så att dessa 17 lagtingsledamöter gör det? För min del har jag stor tilltro till alla 208 folkvalda kommunpolitiker att de i nära samförstånd med sina väljare väljer rätt väg för sin kommun.
Någon tvångslag från 17 lagtingsledamöterna är nog ingen klok väg att gå. I alla fall inte för landsbygden och skärgården.
Runar Karlsson (C)
