DELA

Tunnel? – tycka, tro och ta reda på

Kan en tunnel i berg under havet vara ett alternativ för trafiken i den åländska skärgården?

Många tycker instinktivt inte om tanken, medan andra tycker det låter som en intressant utvecklingsmöjlighet för infrastrukturen på Åland.
En del tror att miljöeffekterna blir positiva, medan andra tror att det blir för dyrt.
I debatten har det också framförts att tunnelprojektet är en fråga om ”mycket pengar” som i stället kunde användas för andra ändamål.

Det är ingenting klandervärt att tycka och tro och det är ett faktum att de flesta politiska beslut grundas på både känslor och förnuft. Däremot borde det vara en ambition och ett ansvar för politiska beslutsfattare att lyfta fram rationella argument och eliminera irrationella, det vill säga ta reda på så långt det är möjligt vilka konsekvenserna är för olika alternativ.

Under förutsättning att en tunnel är tekniskt, geologiskt och miljömässigt möjlig är de ekonomiska konsekvenserna av avgörande betydelse. Om tunnelprojektet ska förverkligas förutsätter det att färjtrafiken enligt nuvarande system är dyrare på sikt.
Detta innebär att tunnel ger ett ökat budgetutrymme för till exempel vård och näringsutveckling.
Det är alltså inte en möjlig alternativ användning av budgetmedel, utan en möjlig inbesparing.

Ett exempel kan belysa den ekonomiska principen med ”budgetslitage”.
En familj tycker det är bekvämt att bo på hotell för 150 euro per dygn, medan ett nytt hus i kvartsmiljonklassen är ”vansinnigt dyrt”.
Omräknat till nuvärdet (dagens värde av alla utgifter) för en 30-årsperiod med 6 % ränta är utgiftsvärdet för hotell 750 000 euro och 320 000 (investering och drift) för ett hus som man äger och har kvar efter 30 år.
Precis som för färja och tunnel är det fråga om att jämföra ”budgetslitage” (driftskostnader) och investering (kapitalkostnader).

Folke Husell presenterade i tisdagen tidning en nuvärdesanalys för alternativen färja och tunnel (se tabell). Analysmetoden är etablerad och relevant, men förutsätter rimliga antaganden om tidsperiod, kalkylränta, investering m.m. Till den delen kan vi utgå från Husells kalkyl som ett räkneexempel.
Folke Husells slutsats att ”tunneln verkar vara det dyrare alternativet på 40 års sikt” förefaller dock förhastad och grundad på en rad tveksamma, om inte felaktiga, antaganden.
För det första är det orealistiskt att anta att tunneln ska byggas om för halva kostnaden efter 40 år (nuvärde 8,1 meuro). Löpande underhåll och upprustning ingår i driftskostnaderna på 0,5 miljoner euro per år.
För det andra saknas själva investeringen i en färja (13 miljoner euro) och, för det tredje, också den färjinvestering som måste göras efter 40 år (sannolikt tidigare) om färjtrafiken ska fortsätta (nuvärde 3,3 meuro).
Därutöver torde driften för färjtrafiken (3,5 meuro varav Degerby 2,5 och Överö 1,0) vara lågt räknad, särskilt påsikt med stigande oljepris

Med dessa justeringar i kalkylen skulle tunnelalternativet ge en besparing på drygt 20 miljoner euro.

Landskapsregeringen och en majoritet i lagtinget har beslutat att ta reda på bland annat de ekonomiska förutsättningarna för och konsekvenserna av en tunnel till Föglö.
En betydelsefull aspekt är möjligheten att de anläggningsföretag som har kapacitet för tunnelbygget mot bakgrund av ekonomi- och finanskrisen kan ge ett för Åland förmånligt anbud.

Vad man än tycker, tror och känner kan det vara värt att ta reda på och belysa om tunneln kan spara åtskilliga miljoner euro för att trygga budgetutrymmet för trafik, välfärd och ekonomisk utveckling.
Olof Erland,
lagtingsledamot (Lib)