Trygg, tryggare, tryggast
I senaste numret av Magasinet presenterade handelskammaren Magnus Lundbergs vision om egen beskattning samt räknade upp en lång lista på fördelar med egen beskattning som jag alla omfattar men avslutade listan med påståendet att ”Mot detta måste vägas att överge ett tryggt ekonomiskt system”.
Liknande påståenden har förekommit också i andra sammanhang.
För mig är det mycket svårt att förstå hur ett ekonomiskt system, som helt baserar sig på att vi får 0,45 % av statens inkomster ett tillskott beräknat på en del av våra procentuellt större skatteinkomster, kan vara tryggare än ett ekonomiskt system uppbyggt på Ålands förutsättningar och näringsliv. Det finska systemet är uppbyggt enligt deras näringsliv där den tunga exportindustrin utgör grunden medan vårt näringsliv baserar sig till stor del på sjöfart och turism..
Jag tyckte inte att det kändes speciellt tryggt i början på 90-talet när Finlands näringsliv gick på knä medan vårt klarade sig betydligt bättre.
Det känns inte heller tryckt för oss ålänningar att veta att snart är det åter dags för segslitna förhandlingar i Helsingfors om innehållet i nästa stödpaket till sjöfarten. Det blir ingen lätt uppgift för den nyvalde riksdagsmannen.
Likadant är det med den för oss minst lika viktiga språkfrågan. För mig känns det inte tryggt att kämpa för att bevara det svenska språk, som hela vår självstyrelse vilar på, i ett allt mer förfinskat Finland. Det känns som om den ostliga motvinden tilltar.
Hur illa det är ställt med Finlands efterlevnad av de löften om bevarandet av ett språkligt och kulturellt svenskt Åland framgår mycket tydligt i den ”språkrapport” som en kommitté under lantrådets ledning överlämnade till landskapsregeringen i april 2006 men som av någon anledning inte ännu i denna dag mer än nio månader senare överlämnats till Lagtinget för behandling och ställningstagande. Inte heller har rapporten i enlighet med kommitténs förslag sänts ut till alla åländska hushåll. Dock torde den finnas på landskapsregeringens hemsida för den som vill ta del av denna intressanta läsning.
Av rapporten framgår tydligt hur lite Finland levt upp till de löften som Finland gav Rapportörskommissionen 1920 och Nationernas förbund 1921.
Det känns inte tryggt att vara beroende av beslut som fattas i Helsingfors på ett språk som de flesta ålänningar inte förstår av människor som vi vanligen inte känner och av vilka många knappast ens vet var Åland ligger. (Inte ens statsministern använder svenska när han tar emot Sveriges nya statsminister på besök.)
Språkutvecklingen i Finland belyses ganska tydligt när den finlandssvenska radion och TV:n intervjuar ledande personer inom näringsliv och offentlig sektor så sker detta vanligen på finska. Det tycks blir allt svårare att hitta folk i ledande ställning i Finland som talar svenska.
För mig skulle det vara betydligt tryggare om alla beslut fattades på Åland av människor som vi alla känner och som vi när som helst kan kontakta och diskutera med på svenska och som vill Åland och oss ålänningar väl.
I de flesta sammanhang är vi på Åland noga med att den närdemokrati som vi känner från våra små kommuner tillämpas.
För mig känns det ännu viktigare att vi börjar tillämpa närdemokrati när det gäller förvaltningen av hela Åland. Jag ser fram mot den dag Åland förvaltas på Åland på svenska och av ålänningar. Då kommer jag att känna en mycket större trygghet.
Max Sirén
