Tre systemvillkor för jakt
1. Viltbestånd får inte överbeskattas.
Jakten får inte leda till att någon arts numerär minskar eller könsfördelning snedvrids på lång sikt. Det kan vara svårt att avgöra orsakerna till någon arts tillbakagång. Alla populationer kan variera av olika orsaker. Jakttrycket är en dödlighetsfaktor som kan regleras genom kvoteringar. Gällande flyttfåglar måste det ske genom internationellt samarbete. Jakt på flyttfåglar är inte någon enskild regions inre angelägenhet. En art som sannolikt överbeskattades under 1970 och -80-talen är svärtan. Idag är arten trängd, med svag reproduktion, kanske främst p.g.a. mårdhundens och det rörliga friluftslivets invasion av den åländska skärgården.
2. Djur får inte åsamkas onödigt lidande.
Dåligt utfört skytte, framför allt skytte på långa håll, i dåligt ljus eller med olämplig ammunition, leder till plågsamma skadskjutningar. En studie av 11 dödfunna havsörnar visade att tre av dem dött av blyförgiftning genom att födan innehållit blyhagel. Två av de förgiftade örnarna hade regelbundet övervintrat på Åland.
3. Djurens integritet under fortplantningstiden måste respekteras.
Jakt under fåglarnas häckningsperiod är oacceptabel. Detta villkor har åländska vårjaktsivrare svårt att godta. Därför tiger man om problemet och understryker istället vårjaktens omistliga traditions- och kulturbevarande värden. Men problemet försvinner inte genom att man låtsas att det inte finns. Särskilt politiker tycks tro att delar av verkligheten skall försvinna, bara man inte talar om dem.
Även vårt förhållningssätt till vilda djur på etiska grunder är en kulturfråga som rangordnar oss bland folken i den civiliserade världen. All jakt bör därför underställa sig ovanstående systemvillkor.
Johan Franzén
Föglö.
