Tippo-Calle eller Tipu-Calle?
Nya Åland ägnade senaste torsdag, 27.1.2011, spaltutrymme åt en presentation av sjökaptenen Calle Holmqvist på Klo (Möckelö). Han påstods av Mariehamnarna ha försetts med smeknamnet “Tippo-Calle” för att han var så enormt förtjust i fåglar!
Men märkväl: Calles smeknamn med anknytning till fåglar var Tipu-Calle, inte Tippo-Calle. Varifrån kommer då formen Tippo? Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (2006), inklusive uppdatering av finlandssvenska ord och provinsiella ord, innehåller inte vare sig ordet Tipu eller Tippo. En ordbok över de östsvenska dialekterna (1904) nämner däremot Österbotten och Nagu som orter vilkas dialekter upptar ordet tipu, men då främst i betydelsen höna, om “också andra fåglar kan avses”. Åländska dialekter kan då rimligen också ha omfattat ordet tipu, med pluralformen tippor som bakgrund för lockropet “tipporna kom, tipporna kom… !” Ordet tippo existerar däremot överhuvudtaget inte någonstans.
I finskan stöter vi undantagsvis – till exempel i Finnish-English General Dictionary (1984) – på ordet tipu i barnspråkets “birdie”, tjej på finska. Då är det med ens klart att initiativtagarna till Calle Holmqvists smeknamn haft finskans tipu i tankarna. Om det verkligen är så att ålänningarna fört fram ordet TIPPO i stället för tipu, då kan förklaringen ligga i att man gett förstavelsen tip den fonetiska förstärkningen “tipp” och ersatt finskans u i slutet av ordet med svenskans o. ‘Därmed har vi uppnått den språkliga konstruktionen tipp-o, som saknar sitt motstycke. En fonetisk variant av bland annat de österbottniska, åboländska och åländska dialekternas uttal av finskans tipu – tippo – kan inte på allvar förfäktas.
Calle Holmqvists umgängeskrets var mycket omväxlande. Efter att ha tjänstgjort en tid vid lotsverket, avgick han därifrån år 1912 vid verkets förfinskning. Han avlade sjökaptensexamen 1913 och tjänstgjorde därefter som styrman i FÅA tills han år 1916 lämnade sjölivet och slog sig ned i Mariehamn som tjänsteman vid Lantmannabankens kontor. Efter två år gick han tillbaka till lotsläroverket, blev lodningschef vid första sjömätningsexpeditionen och 1 923 befälhavare på inspektionsfartyget Valvoja. År 1933 drog han sig definitivt tillbaka från sjön och övertog befattningen som lokalchef för Alkoholbolaget i Mariehamn. Han var också aktiv inom samhällslivet. Han var landstingsman och under flera år medlem i stadsfullmäktige i Mariehamn, där han var en av de ivrigaste förespråkarna för tillkomsten av stadshuset och utsågs till ordförande för byggnadskommittén. På hans initiativ stiftades Ålands fågelskyddsförening och därmed fågeldammen vid Lilla Holmen.
Hans största bedrift var dock bildandet av Ålands Nautical Club 1935 och därmed tillkomsten av Ålands Sjöfartsmuseum, vars byggnad stod färdig 1949. Själv blev han museets första intendent, Calle Holmqvist tog aktivt del i tillkomsten av Finlands Skeppsbefälsförbund och dess representation på Åland. Han var ordförande i förbundets Ålandsavdelning och även medlem av Skeppsbefälsförbundets styrelse i Helsingfors. Han utsågs till hedersledamot av förbundet.
Personligen tycker jag i ljuset av det ovan anförda, att avsnittet om Calle Holmqvist i Mariehamns stads 150-årsskrift skulle ha underrubriken Tipu-Calle, inte Tippo-Calle, eller något annat liknande.
Björn Ekblom
