Tack, Jan Liljehage
Tack Jan Liljehage för din insändare i Nya Åland den 13.2.2014! Du redogjorde utförligt och sakkunnigt hur sociala myndigheter på Åland konsekvent ignorerar lagen om handikappservice . “Myndighetsbeslut skall ha stöd i lag”. Tänk att någon måste påpeka detta som ju är en självklarhet och som borde ligga i ryggmärgen på alla som givits befogenhet och makt att avgöra ödet för dem som är mest utsatta! De har givits i uppdrag att med stöd av lagen och sakkunnig hjälp i form av t.ex. medicinsk expertis ta beslut som främjar de hjälpbehövande. Rätten till social trygghet, vård och omsorg är faktiskt en grundrättighet. Är det en rättsstat vi lever i eller är det något helt annat? Nu verkar det ju som om dessa personer i stället ser som sin uppgift att kringgå eller ignorera lagen, med syfte att spara kommunerna pengar. Som handläggare, tjänstemän och förtroendevalda nämdemän har de helt missförstått sin uppgift. De borde skämmas, men i stället får de en klapp på huvudet för väl utfört arbete!
Efter min insändare i Nya Åland den 30.1.2014 fick jag överväldigande positiva kommentarer och brev främst ifrån anställda inom ÅHS och staden. De ser sina patienters hjälpbehov dagligen och konkret. De vet i vilket skick patienterna är då de hempermitteras och vilken prognosen är för patienterna. De sitter inte på någon byrå, bakom en dimridå och försöker vara sina överordnade till lags. De ser vad som behövs hemma hos patienterna och vad som i det långa loppet faktiskt skulle spara kommunen de stora pengarna. Det är systemet som falerar inte bara individerna.
De enskilda individerna som tar besluten är bara kuggar i ett system som i första hand tar ekonomiska beslut, oavsett vad lagen stipulerar. Mariehamns stads socialnämnd är inte villiga att ta emot tillgänglig och sakkunnig information som skulle styrka en ansökan-det skulle snedvrida beslutstagandet anser de. Då är det bättre att inte veta och inte förstå-utan helt sonika ta ett ekonomiskt beslut. Att få för mycket kunskap om verkligheten gör det svårare för nämnden att ignorera hjälpbehovet. Lever vi alltså i en rättsstat? Nej det gör vi inte.
Vilket ansvar har vi som privatpersoner att påverka den diskussion som nu är aktuell gällande socialservice reformen? Vi har ett stort ansvar. Är vi patienter, anställda eller familjemedlemmar är vår roll att tydligt verbalisera den verklighet vi ser på marknivån. Vi är ju specialister på hur dessa lagar i nuläget verkställs och inte verkställs. Vi har inte råd att passivt stå vid sidan om då det gäller vår egen , våra käras eller patienters framtid. Aktivism och opinionsbildning kan utövas på många olika sätt. Att skriva insändare är bara ett av dessa möjligheter. Om man inte själv står upp för sina rättigheter, skall man absolut inte vänta sej att någon annan gör det heller och då får man faktiskt den service man förtjänar! Bra gjort Jan!
Gunilla Björkman-Bobb,
ekonomie magister
