Ta timeout
Jag har visserligen aldrig haft med historiska fartyg att göra men däremot nog med nybyggnad av kryssningsfartyg, kylfartyg och bilfärjor och jag har erfarenhet av reparationer och ombyggnader i dockor. Jag är således inte den expert som saknas i Pommernkommittéerna men nog kompetent att se de uppenbara missarna i planeringarna för vårt fina museifartyg.
Varför inte ta den timeout som förslagits och konsultera de experter som otvivelaktigt finns, i stället för att låta prestige gå före kunskap?
Att påstå att nitning och plåtarbeten i en docka skulle kunna vara en spektakulär show för besökare visar, om inte annat, att man inte har varit med om sådant, med alla krav på utrymningsvägar, skyddsåtgärder och -kläder samt buller och andra olägenheter.
Jag har varken sett eller hört talas om torrdockor som står på pelare och är förankrade i berggrunden kanske 30 meter under dockan. Detta är ett pilotprojekt och riskerna potentiellt stora.
Det minsta man kan begära är att en riskanalys görs. Denna, tillsammans med en underhållsplan (som också saknas), bör ovillkorligen finnas förrän ett beslut att bygga dockan kan tas.
Jag förenar mig med tidigare insändare som påtalat avsaknaden av en underhållsplan också för betongdockan. Underhållet av betongkonstruktioner i saltvatten kan vara mycket dyra över det tidsspann (100 år) som nu diskuteras.
Hur kan man tro att reparationer utförda framför Sjöfartsmuseet (om de alls kan göras där) skulle kunna vara billigare eller bättre än reparationer på ett välutrustat varv?
Harry Högblom
