DELA

Svek mot det fria ordet

Härmed sällar jag mig till de som uttryckt sitt ogillande inför de båda lokaltidningarnas tillåtande attityd när det gäller anonyma insändare, sms och kommentarer på nätet. Jag tycker också uppriktigt illa om själva företeelsen, att människor väljer att föra fram synpunkter anonymt.
Det är inte åsikterna i sig som stör mig, och egentligen inte heller den stundtals låga nivån på debatten och kommentarerna. Nej, det som gör mig upprörd är vad jag ser som en svek mot det fria ordet, och därmed mot själva demokratin.

Vår yttrandefrihet åtnjuter som bekant ett mycket starkt skydd. Den är oss given, av andra före oss som kämpade för att erövra den. I andra delar av världen pågår den kampen fortfarande. Människor ger bokstavligen sina liv för rätten att få säga sin åsikt offentligt – och under eget namn. Och så länge som det finns människor som blir fängslade, torterade och dödade i kampen för demokrati och yttrandefrihet, så ser jag det som vår förbaskade skyldighet att öppet stå för vad vi tycker.
Demokratin är ingen mur att gömma sig bakom. Den är ett privilegium att förvalta och ständigt erövra på nytt, bland annat genom att vi alla tar personligt ansvar för våra åsikter. Men den som debatterar anonymt, kan aldrig avkrävas ansvar för sina påståenden och åsikter – och kan därmed inte heller kräva att få svar.

Visst kan anonymiteten ibland vara ett nödvändigt skydd, men det måste användas med största urskiljning. Det offentliga samtalet blir oundvikligen skevt om alltfler av oss väljer att dölja våra identiteter bakom signaturernas rånarhuvor. Att Åland skulle vara för litet för en levande debatt utan anonymiteten, vilket jag ibland hört sägas även från media, finner jag märkligt.
Finns det ett samband mellan befolkningstal och förmågan att stå för vad man tycker? Nej, det handlar snarare om personligt mod och mogenhet, vilket inte har med ett samhälles storlek att göra. Men om den anonyma debattkulturen vinner ännu mera terräng, med tidningarnas hjälp, befarar jag att allt flera av oss kommer att bli fega smygtyckare.
Dessutom menar jag att anonyma vuxna debattörer och messare utgör ett synnerligen dåligt föredöme för barn och unga. För vad vill vi? Att de unga ska våga stå upp för sina åsikter och frimodigt säga sin mening – eller huka bakom en signatur?
Åsa Lind