Svårt med objektiviteten i Nyan
Nya Ålands chefredaktör Nina Fellman har, åtminstone emellanåt, uppenbarliga problem att leda sin tidning ur ett objektivt perspektiv. Visserligen, ledarsidan ska vara opinionsbildande och kan och ska ta ställning, men detta eviga försvarande av Nya Ålands ägares och lednings privata intressen börjar bli lite tjatigt, ja nästintill löjligt. När sedan denna linje fortplantar sig från ledarsidan till redaktionell plats så blir det inget vidare.
De senaste dagarna har vi två exempel på detta.
1. Kantarellolyckan – Nya Åland rapporterar från rättegången genom att låta försvarets inlagor dominera rubrikerna medan åklagarens bevisföring inte ges något nämnvärt utrymme. Det är närmast osmakligt hur rättegången vinklas i tidningsspalterna.
2. Utvidgningen av stadens begravningsplats är ett annat exempel. Vi är alla medvetna om att kistgravar kräver utrymme och så länge de flesta ålänningar inte känner kremering och urngravar som något självklart så har vi ett löpande behov av att utvidga begravningsplatser. Men chefredaktör Fellman, boende på Klinten och berörd granne av en utvidgning, skyr inga medel för att skapa opinion mot denna utvidgning av Mariehamns begravningsplats västerut. Eller hur ska vi annars tolka framsidan av tisdagens Nya Åland, där man publicerar en bild på några lekande barn, en bild försedd med rubriken ”Rör inte vår skog!”.
Visst blir man lite tårögd, för få är väl de Mariehamnsbarn som växt upp utan att tvingats se sin lekskog fördärvas av grävmaskiner och motorsågsförklädda gubbar med röda hjälmar.
Men jag frågar mig, chefredaktör Nina Fellman, var fanns Nya Ålands reportrar den dagen när min egen barndoms skog med den absolut finaste och största kojan i stan härjades av samma marodörer? Den här platsen, den här kojan var ett flera månaders hantverk uppfört i samarbete mellan många barn och med byggmaterialrester från Gullåsen-bygget. Platsen var Dalbo och husen som det skulle vräkas plats för skulle inrymma bland annat, ja just det, Nya Ålands tidningshus.
Men då bodde det ingen chefredaktör i närheten som skickade ut någon reporter för att leta upp några snyftande barn.
Fredrik Lindqvist
lagtingsledamot (fs)
Bästa Fredrik. Du är så osaklig att jag för en gångs skull blir stum. Jag är ledsen att ditt barndomstrauma följer dig än, men om du vill kan du säkert få följa med barnen i Klintskogen och bygga koja. Fast då måste du bli snällare först.
Nina Fellman
chefredaktör
Fredrik Lindqvist drar felaktiga slutsatser. När jag rapporterar från rättegången om Kantarellen-olyckan så berättar jag vad som framkommer. Jag har varit med under 90 procent av handläggningen i rätten. Åtminstone under den tiden har Fredrik Lindqvist inte varit där.
Vem som äger Kantarellen har överhuvudtaget ingen betydelse. Att nämnda ägare också äger en femtedel av aktierna i Nya Åland spelar absolut ingen roll och har ingen som helst del i hur jag rapporterar, varken om Kantarellen-olyckan eller om något annat. Att jag, som Fredrik Lindqvist påstår, skulle vinkla nyheter utifrån ägarskap är rentut sagt befängt. Om jag var lika snarstucken som Fredrik Lindqvist skulle jag betrakta hans påhopp som en kränkning mot mig och min journalistiska heder.
För övrigt redogjorde jag för åklagarens syn i en artikel den 19 december i fjol när stämningsansökan blev offentlig.
Annika Orre
