DELA

Stöden till åländskt jordbruk

I Nya Åland av den 22 januari presenterar Frisinnad Samverkan sin syn på den åländska jordbrukspolitiken. FS hade bl.a. som man skriver, gjort en ”kontroll” av vilka ersättningar som utbetalas på Åland per hektar i jämförelse med Finland och Sverige.
Man hade i sin analys också kommit fram till att stöd utbetalas till för små enheter och att en rationell stordrift enligt dem borde prioriteras.

Det som väckt mest förvåning bland ÅPF:s medlemmar är den beräknade nivån på ersättningen per hektar och att den på Åland skulle vara betydligt högre än i riket.
Förmodligen har man från FS sida kört med en taktisk fint. Genom att klumpa ihop samtliga kostnader för jordbruket och dividera det med den totala åkerarealen får man en summa som blir mycket missvisande. I allmänhetens ögon framstår det som att alla jordbrukare får, enligt FS beräkning 1.300 euro per hektar. Men om vi beräknar det finska stödet enligt FS princip får vi en summa på 1.750 euro per hektar, inte 1.000 som FS påstod i insändaren.
Vill man göra trovärdiga beräkningar måste man rimligtvis använda sig av samma beräkningsgrunder. Nu framstår det som om man bollar med siffror så att de passar egna syften.

I detta sammanhang bör det klargöras att det egentliga hektarstödet ligger i en gaffel mellan drygt 500 euro och upp till 600 euro eller 900 euro, vilket är stödtaket beroende av vilken gröda det gäller och om gården har husdjur eller inte. Dessa summor innehåller även miljöstödet vilket inte är ett inkomststöd utan ersätter de miljöåtgärder som vidtagits. Som konsument skall man också komma ihåg att stöden införts för att sänka matpriserna.

FS skriver också att fokus ligger på för små enheter. Så tycker inte jag att är fallet.
För att överhuvudtaget kunna göra en större investering i en produktionsbyggnad är man beroende av investeringsstöd. Dessa beviljas endast om man kan uppvisa kalkyler som visar att investeringen är lönsam. Detta betyder i praktiken relativt stora och rationella enheter, tar som exempel de mjölkladugårdar som byggs i dag. Investeringsstöd beviljas inte för t.ex. traktorer.

Det mest intressanta i FS insändare nämns tyvärr endast kort i slutet. Man tar upp miljötänkandet, djurhållningen och energisatsningar.
Enligt ÅPF måste målet vara att bedriva ett effektivt jordbruk på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Vi måste också ha en så god djurhållning att situationer likt dem inom svinproduktionen i Sverige aldrig uppstår. Detta kräver bättre samverkan mellan djurägarna, rådgivningen, veterinärerna och slakteriet.

energisidan finns också mycket att utveckla. Lantbruket skulle kunna bidra med så mycket mer än enbart gratis (nästan) råvara till värmevärken. Ifall inmatningstariffen på el också kunde tillämpas på små vindkraftverk, fliseldade värmeverk och biogasanläggningar kunde lantbruket bli en stor producent av energi med många positiva ringeffekter som följd.

Summa summarum kan vi konstatera att vi i dag har ett stödsystem som egentligen ingen är nöjd med till alla delar. Bönderna skulle inget hellre ha än bättre betalt för sina produkter och ett motsvarande lägre stöd, men det är svårt att påverka i dag. P.g.a. vårt nordliga läge behöver vi dessutom alltid en kompensation gentemot de sydligare delarna av Europa i och med att vi har en gemensam marknad.
Vi kan konstatera att företagsamma bönder som vill satsa har den möjligheten tack vare investeringsstöden.
Satsningar utan investeringsstöd är en ekonomisk omöjlighet. Ett stort orosmoln just nu är att anslagen för detta börjar ta slut. Här kan FS göra en insats som ligger i linje med önskemålen i deras insändare. Via tilläggsanslag kan vi trygga fortsatta satsningar på landsbygden. FS har ju redan visat sin goda vilja gentemot landsbygden via sitt positiva agerande för lantbruksutbildningens bevarande.

Tage Eriksson
vik.VD, Ålands Producentförbund