DELA

Stöden finns till för konsumentens skull

Jag har som ordförande för Ålands Producentförbunds ungdomsutskott följt med i debatten kring jordbruksstöden i medierna. Debatten kan för en lekman vara svår att förstå. Jag vill försöka förklara bakgrunden till varför jordbruksstöden finns till. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är något som påverkar hela Europas befolkning vare sig vi vill det eller inte!
Därför tycker jag det är viktigt att alla känner till bakgrunden så man kan följa med i debatten.

Grunden till dagen jordbrukspolitik lades redan på 50-talet några år efter andra världskrigets slut. Under den tiden rådde det stor livsmedelsbrist i Europa och delar av befolkningen svalt. På 60-talet lades de konkreta reglerna för en gemensam jordbrukspolitik. Under den här tiden så skulle jordbruket genomgå en effektivisering (strukturomvandling) och producera så mycket livsmedel som möjligt, samtidigt som stöden skulle garantera att jordbrukarna fick en rimlig inkomst och konsumenterna billiga livsmedel. År 1995 gick Finland med i EU-samarbetet och fick därmed samma jordbrukspolitik.

EU:s jordbrukspolitik strävar idag efter samma mål som för 60 år sedan.
Dessa mål är att effektivisera jordbruket, se till att Europas lantbrukare har en rimlig levnadsstandard och hålla marknaden för jordbruksprodukter stabil så att fluktuationer i tillgång och efterfrågan minskar. Dessutom skall den trygga Europas livsmedelsförsörjning samt garantera konsumenterna mat till skäliga priser.

Jordbrukspolitiken är svår och tungbearbetad med många olika processer samt många länders åsikter att ta hänsyn till. Men det är heller inte ett argument till att skära i jordbrukstöden samt miljöersättningsprogrammet. Jordbrukspolitiken behövs inte bara för jordbrukets skull utan för samhällets fortsatta överlevnad.

Finska staten betalar varje år en ansenlig summa pengar till Europeiska unionen och det är pengar som finländare och ålänningar från början har betalat som skatt. För att Finland ska få tillbaka delar av dessa pengar används bland annat jordbruksprogrammen, men då kräver EU att finska staten gör en så kallad motfinansiering. I dagens jordbruksprogram så ligger finska statens motfinansiering på 72 % gentemot EU:s 28 %. Denna motfinansiering gäller samtliga stöd, men detta betyder att exempelvis investeringsstödet betalas till 72 % av finska staten och till 28 % av EU. Om inte finska staten valde att gör denna motfinansiering så skulle EU:s del av pengarna (från början finska/åländska skattepengar) gå till någon annan, till exempel Engelska kungahuset, och detta skulle innebära att den delen av de finska/åländska skattepengarna aldrig kommer oss skattebetalare till nytta!

En fråga som jag undrat över och som jag hoppas den opartiska konsekvensutredningen av det åländska jordbruket kan svara på är: Hur skall jordbruket kunna förena bra matkvalitet, billiga livsmedel, god djuromsorg, regional gastronomi, levande landsbygd, ökad biologisk mångfald och ett miljövänligt jordbruk med en obegränsad global frihandel av livsmedel?

Näringsminister Fredrik Karlström skriver i sin insändare den 3 juni att vi kastar bort 30-50 % av alla mat som produceras i världen och att den mat som kastas i USA och Europa skulle kunna föda alla världens hungrande 3 gånger om. Det här är säkert alldeles korrekta uppgifter och behöver absolut åtgärdas snarast, men jag tycker inte att Ålands 500 jordbrukare skall stå ansvariga för det livsmedelsslöseri som Europas och ännu mindre USA:s konsumenter står för. Detta bevisar ju bara det fakta att våra livsmedel är alldeles för billiga då vi har råd att kasta bort 50 % av den mat vi köper.

Ålands näringsminister har redan börjat sia om hur jordbrukspolitiken efter 2020 skall skötas av EU och att pengarna till finansieringen av jordbrukstöden då kan vara slut. Det är mycket vågade funderingar när vi är helt i händerna på vad EU bestämmer. Det kanske är slut på pengar, kanske inte. Kanske stöden stiger, kanske inte.
Det vi vet är att det spelar ingen roll vad Ålands 500 jordbrukare eller 28000 invånare eller Fredrik Karlström tycker, vi sitter sedan 1995 på EU tåget så vi får snällt rätta oss efter vad resten av Europa tänker göra.
Erik Ekström
Ordförande
ÅPF:s ungdomsutskott