Stöd tvingar till förnedrande prövning
Ja, man är böjd att hålla med Runa Lisa i en av hennes slutsatser att det verkar som de politiker som har makten just nu tror att man upphör att leva när man är pensionär.
Jag hoppas att Runa Lisa Jansson är medveten om att vi befinner oss på ett borgerligt styrt Åland. I ett sådant samhälle bryr man sig mera om att det ekonomiska handlingsutrymmet skall bli större hos de människor som redan har det bra ekonomiskt och att man till varje pris kan säkerställa värdet på deras tillgångar.
När det gäller den borgerliga synen på pensionärer och deras ekonomiska verklighet så förefaller samma borgerliga anda att gälla dem. I en borgerlig värld kan man nog tänka sig att bekymra sig för de pensionärer som har det gott ekonomiskt ställt och både värna och ömka om deras välbefinnande.
Värre blir det dock för de pensionärer som lever enbart med en folkpension, kanske kompletterad med en liten arbetspension och bostadsbidrag. I ett borgerligt samhälle syns sådana människor vara improduktiva och obehövliga, och bara vara en belastning och kostnad för samhället.
Man kan nästan säga att borgerligheten och då främst nyliberalisterna bland dem anser att man i en sådan ekonomisk situation har valt detta själv och därmed inte heller har någon rätt att ställa något krav om förändring eftersom det då skulle kunna drabba dem med stort ekonomiskt inflytande på ett oskäligt sätt. Därför kan nog inte heller Runa Lisa förvänta sig några radikala förändringar från dem som innehar makten just nu då det gäller situation för de mest ekonomiska utsatta pensionärerna.
Liberalerna och Centern sträckte ut sin symboliska hand om 70 euro till i månaden till de pensionärer som har det sämst ställt på Åland, men tvingade dem samtidigt till en förnedrande och ovillkorlig behovsprövningsprocess ute i kommunerna som slutade med att de pensionärer som har störst behov av detta stöd valde att avstå då man kände att man åtminstone har något människovärde kvar.
Henrik Lagerberg
