Stark förbättring av landskapets ekonomi
Ett av de centrala målen under regeringen Gunells mandatperiod är att uppnå en ekonomi i balans.
En ekonomi i balans innebär att, över en konjunkturcykel, landskapets intäkter är minst lika stora som kostnaderna samt att de influtna medlen täcker utbetalningarna.
Resultaten i landskapets bokslut före fonderingar och reserveringar har under åren 2010 – 2013 gått från minus 31 miljoner euro år 2010 tillminus 4 miljoner 2013. Det budgeterade resultatet för år 2014 visar ett överskott på drygt 3 miljoner euro. Landskapets ekonomi har således gått från ett jätteunderskott år 2010 till ett överskott år 2014. Så den ”totala genomklappning” som liberalernas ordförande Katrin Sjögren talar om saknar helt och hållet substans.
Det budgeterade resultatet för år 2015 visar ett underskott på 8,5 miljoner euro. Finans- och näringsutskottet konstaterar att det under rådande lågkonjunktur är motiverat att budgetera ett underskott för att stimulera den åländska ekonomin. Ekonomin ska ju vara i balans över en konjunkturcykel och då kan man klara underskott under något enstaka år.
Den starka resultatförbättringen under perioden 2010 – 2015 beror på flera faktorer. Den största enskilda orsaken till resultatförbättringen är ökningen av skatter och intäkter av skattenatur, framförallt då ökningen av avräkningsbeloppet (klumpsumman). Verksamhetskostnaderna har ökat med knappt en procent per år. Som ett resultat av omstruktureringar av förvaltningen och naturlig avgång av personal har antalet anställda minskat från 1807 år 2011 till beräknade 1661 vid slutet av 2015. Personalkostnaderna har under perioden 2011 – 2015 minskat med 21 %!
Regeringen Gunell har ingalunda suttit med händerna i kors och låtit tiden gå. Många av de åtgärder som vidtagits har ännu inte slagit igenom fullt ut utan kommer att successivt synas i form av direkta kostnadsminskningar eller mindre kostnadsökningar än annars skulle ha blivit fallet om åtgärder inte vidtagits.
Likviditeten beräknas vara tillräcklig under år 2015. Den fortsatta utvecklingen av likviditetsnivån är förstås i hög grad beroende av i vilken takt de planerade investeringarna förverkligas. Det s.k. ackumulerade underskottet bestod ju i huvudsak av beslutade, icke-genomförda investeringar. Det är nu upp till regering och lagting att besluta hur investeringarna ska prioriteras, i vilken takt de ska genomföras och hur de skall finansieras. Tiden då landskapets kista var fylld till bredden är över. Behovet av att på nytt bygga upp en buffert, en reserv, för eventuella nya chocker av det slag som drabbade oss 2009-2010 är uppenbart. Regeringen kommer under år 2015 att utarbeta ett sådant stabilitetssystem. Att utnyttja en del av avkastningen från PAF är en möjlighet – kanske den enda framkomliga i dagens läge. Utan en rejäl buffert är vi dessvärre ganska sårbara för yttre chocker som vi inte kan påverka själva.
För att klara av det stora investeringsbehovet med bibehållen balans i samhällsekonomin krävs säkerligen att man måste acceptera att investeringarna genomförs under en mycket lång tidsperiod, att vissa projekt kanske aldrig genomförs, att man utnyttjar olika typer av finansierings- och upphandlingsformer och att man t.o.m. tar upp lån.
Karl-Johan Fogelström (s)
