Stadens tjänstemän övertygar inte
Vi kan inte värja oss från tanken att björken i stadshusbacken offrades i onödan och att beslutet togs på fel sätt. Så här gick det till:
Den 8 september upplyser vi stadsdirektören och stadsarkitekten att den planerade placeringen av kejsarinnans staty kommer att innebära att en gammal och vacker björk i stadshusbacken måste offras. Vi föreslår att statyn placeras några meter längre mot väster för att spara björken.
Vi får svar samma dag. Stadsdirektören nämner inte med ett ord björken. Han avfärdar vårt förslag kort med följande motivering: ”Till saken hör att den ryske konstnären fattat tycke för” den planerade platsen. Inte heller stadsarkitekten nämner björken i sitt svar. Hon säger endast att kejsarinnan och v. Knorring bildar ”en fin komposition” som det nu är tänkt.
Sex veckor senare, 21 oktober, fälls björken. Våra politiska beslutsfattare har överhuvudtaget inte informerats om att det kan finnas problem med den tilltänkta placeringen.
Tre dagar senare, 24 oktober, informerar undertecknade allmänheten (och politikerna) i insändare att den sista björken i stadshusbacken offrats i onödan. Den nyheten når Ryssland redan samma dag och kl. 14.05 får staden ett mejl från St. Petersburg som i översättning lyder: ”Vår generalkonsul Igor Demyanenko har informerat mig att det nu inte längre står en björk vid det framtida monumentet. Det är synd … Best regards, Alexander Belov” Det är uppenbart att Rysslands representanter i St. Petersburg och Mariehamn inte gillar stadens tilltag.
Det är nu stadsträdgårdsmästaren förs fram. Hon säger att björken inte kunde vara kvar för att den var i så dåligt skick att den innebar en säkerhetsrisk.
Till saken hör att björken inspekterades av en annan trädgårdsmästare samma kväll som den fälldes. Denne fann att björken var i gott skick och skulle ha kunnat stå kvar i trettio år. Också undertecknade är väl bekanta med ifrågavarande björk och har kunnat konstatera att den inte lidit av torka i toppen under sommaren.
Folke Wickström
Jerker Örjans
