Stadens miljö ska inte vara något experiment
Svar till stadsarkitekt Sirkka Wegelius.
Det var kanske något oförståndigt av dig att låta publicera försvaret för det misslyckade ”urbana möbel” projektet. Det blev ju bara värre av att du berättade att denna lösning var planerad just på detta sätt, att det alltså inte var ett misstag att man vände de permanenta bänkarna mot husväggarna och att bygga själva konstruktionen så att den rostar och färgar av sig. Det är meningen att det skall vara så!
Man ville inte följa andra städers exempel och kopiera liknande projekt, utan vara unik! Det blev det ju också-unikt i alla högsta grad, fast inte i en positiv mening.
Gaturummet har blivit TYDLIGT dummare!
Varför inte medge att det inte blev så lyckat och ändra det som går att ändra? Det kunde folk ha förståelse för.
Börjar man centrumuppgraderingen med detta tilltag och dessutom påstår att detta var precis som man tänkt sig det och att dina observationer av gågatan varit enbart positiva etc., undrar kanske allmänheten hur fortsättningen kommer att se ut och framförallt fungera.
Stadens miljö skall bejaka stadens invånare, inte fungera som en sandlåda för åländska eller icke-åländska arkitekters experimentlust.
Blir nästa åtgärd kanske skyltar som varnar folk för att sätta sig på de rostiga urbana möblerna? Andra skyltar kunde informera folk att de inbyggda träbänkarna är ämnade för människor som vill sitta ensamma och inte bli störda av andra.
Det vore den logiska fortsättningen på denna saga. Då blir det helt konsekvent och det unika i projektet förstärks ytterligare!
Gunilla Björkman-Bobb
