Språkfrågan håller helt på att spåra ur
Finlands delegater i Nordiska rådet (NR) går påhejad av upphetsad finsk media till storms över att rådets åländska president Britt Lundberg (C) vid presidiets senaste möte röstade emot förslaget att göra finska till officiellt språk inom det nordiska samrådsorganet.
Även om det redan på förhand står klart att en majoritet bestående av Sverige, Norge och Danmark kommer att rösta ned förslaget vid NR:s stundande session får ålänningen Britt Lundberg bära hundhuvudet för den finska motgången, trots att hon in i det sista jobbade för att hitta en kompromiss som kunde tillgodose åtminstone en del av de finska önskemålen. Men, otack är världens lön.
Dagen efter står Britt Lundberg inte pall för det finska trycket och meddelar att hon kommer att stöda det finska kravet under NR:s session om en månad. Samtidigt uppger Ålands andra ordinarie delegat Mikael Staffas (Lib) att han vill ha kvar skandinaviska som officiellt arbetsspråk inom rådet. Om detta är tecken på en spricka från åländsk sida är det illa, eftersom det spelar Finland i händerna, precis på samma sätt som den åländska oenigheten alltid gjort och gör i relationerna med Finland. Ledsamt och inte till gagn för Ålands sak och utveckling. Tvärtom befäster Britt Lundbergs pudel ålänningarna som ett kuvat folk i finska ögon.
Det finska agerandet sätter samtidigt fingret på den gyllene regeln: ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad.”
I ljuset av den skenande förfinskningen i Finland med allt uslare service på landets andra officiella språk, svenska, vore det både insiktsfullt och välkommet att officiella Finland ser sig själv i spegeln. Att Finland ens lägger ett förslag om att göra finska till officiellt språk i det skandinaviskt talande NR beror ju rätt och slätt på att allt färre finländare behärskar svenska och därmed skandinaviska.
I takt med förfinskningen målar Finland inte bara in sig i ett isolerat hörn av Europa, landet målar nu även in sig i ett finsktalande hörn av Norden. Det resulterar i att de finska delegaterna i rådet står utanför det politiskt viktiga inofficiella nätverkandet. Redan i dag lägger NR stora resurser på tolkning och översättningar till finska. Men det tydligen inte nog.
Så länge Åland lyder under Finlands delegation och inte har en oberoende plattform inom det nordiska samarbetet kommer Åland att vara pantfånge i det språkpolitiska maktspelet från finsk sida; som om det inte vore nog att ålänningarna tvingas kämpa för sin existens som en enspråkigt svensk, självstyrt område inom Finland.
Nu om någonsin visar verkligheten att språkfrågan bokstavligen håller på att spåra ur.
Axel Jonsson
Rolf Granlund
Anders Eriksson
Ålands Framtid
