Sorgliga åsikter av Obundna
Kandidater för Obunden Samling har två dagar i rad, 25.11 i Nyan och 26.11 i ÅT, skrivit två av de mest populistiska, ohederliga och sorgliga insändare som publicerats i de senaste åren. I Nyan den 25, undetecknad av bland andra partiordföranden och röstmagneten Bert Häggblom kan vi läsa att politikerna i Mariehamns stad har valt att hjälpa flyktingar framom hemlösa: ”de hemlösa ställdes mot flyktingarna och de hemlösa blev de stora förlorarna…”. Bert Häggblom har de senaste åren varit medlem i Stadsstyrelsen, kan han berätta under vilket möte man bestämde att de hemlösa får stå tillbaks, och flyktingarna ska bli förfördelade?
Att ställa de här grupperna mot varandra är bottenlöst ohederligt, man utmålar den ena gruppen som vinnare i någon sorts påhittad tävling och riskerar att ytterligare marginalisera människor som flytt från krig. Skribenterna av insändaren tar också till de klassiska knepet, ofta använt av partier som Sverigedemokraterna: man hittar på en orimlig situation, och sen rasar man mot den. Jag tror inte att någon politiker har saknat vilja att hjälpa hemlösa, men som så ofta i populistiska texter så väljer man att bortse från att verkligheten är mycket mer komplex än vad man vill göra gällande.
Bert Häggblom har sagt att han vill öppna Parkgatan igen trots att den samlade expertisen säger att det är en ganska dålig idé att samla en grupp missbrukare på en och samma plats. Därtill är det så att socialbyrån har jobbat hårt för att komma till rätta med dessa utsatta människor, men har någon av undertecknarna bemödat sig att ringa upp socialchefen för en kommentar? Nej, det är lättare att spy ut sina fantasier för att plocka billiga, politiska poäng.
Avslutningsvis lyder insändaren: ”Det är sorgligt att se, den med möda uppbyggda, välfärdsstaten vittra sönder”. För det första vittrar inte välfärdsstaten sönder, sådana överdrifter är ganska barnsliga.
För det andra, och mycket viktigare: Om skribenterna verkligen är oroliga för välfärdsstatens sönderfall, varför jobbar då deras partiledare Bert Häggblom så oerhört hårt med att få till en skattesänkning i Mariehamn? Om det är så att välfärden ”vittrar sönder”, borde vi inte då se till att åtminstone behålla den skattesats vi har för att kunna göra satsningar i välfärden? Logiken haltar betänkligt.
För övrigt ser jag fram mot att läsa Bert Häggbloms motion mot orättvisa pensionsvillkor för lagtingets ledamöter, ett system som han protesterat mot i 13 år genom att lyfta maxbelopp av skattebetalarna. Nu finns ett gyllene läge för Häggblom att förändra systemet så att pensionerade lagtingsledamöter inte kan utnyttja reglerna för att sko sig på skattebetalarnas bekostnad.
Ytterligare, I ÅT 26.11 ondgör sig Runa Lisa Jansson, en annan Obunden kandidat, med rätta över att Finland leder EU:s statistik över våld mot kvinnor, men hennes slutsatser saknar all rim och reson. Hon skuldbelägger mångkulturen och asylsökande flyktingar för detta våld, när det i själva verket är en överväldigande majoritet av finska män som står för våldet, sällan har uttrycket ”sila mygg och svälja kameler” kommit mer till sin rätt.
Och i sin iver att hitta syndabockar anklagar hon feminister för att de inte protesterar mot detta. Hur vet Runa Lisa Jansson att de inte gör det? Läser hon all feministiskt debatt i Finland?
Till sist , med tanke på tonen och innehållet i de båda texterna verkar det som om Obunden samling håller på att bli ett systerparti till Ålands demokrati.
Hur ställer sig till exempel Anders Holmberg till detta? Håller han med om innehållet i insändarna?
Tage Eriksson
