DELA

Sopor framtidens melodi

Debatten om sophanteringen på Åland fortsätter. Liberalerna arrangerade ett avfallsseminarium, lagtinget debatterade frågan och insändarspalterna fylls med inlägg från medborgarna och involverade tjänstemän. Det är bra! Att skapa en avfallshantering som följer kraven på hållbar utveckling är en ödesfråga för mänskligheten. Globalt ser man hur haven förpestas bland annat med plastavfall, överbelastade soptippar läcker gifter till mark och vattendrag samt släpper ut metangas i atmosfären, vilket accelererar klimatförändringen. Vi försöker också flytta bort våra problem med att transportera avfall, oftast de farligaste fraktionerna, till utvecklingsländerna, men skapar i stället värre risker med transporter och okontrollerad dumpning.
Här hemma har diskussionerna om sophanteringen tyvärr snurrat runt evighetsfrågor som: Hurudana avgifter vill vi betala? Via avgifter eller skatt? Vem ska betala? Vad är rättvist? Vem ska organisera? Vem har ansvaret? Hushållen? Proans? Kommunen? Landskapet?

Vi har blivit blinda för de verkligen viktiga saker kring avfallshanteringen: minska sopvolym, återanvända och återvinna samt minimera den skadliga miljöpåverkan. Jag skäms över den avoga inställningen, vilka nya innovativa lösningar möter här hos oss. Talande exempel är det bemötande som anläggningen under projektering, där man kommer att förvandla avfall till fartygsbränsle, har fått bland politikerna och ansvariga tjänsteman. Man visar ingen genuin intresse och nyfikenhet för att tala om positivt attityd och engagemang. Jag har deltagit ett par gånger vid presentationen av anläggningen, som skall helt finansieras med egen privatkapital och planeras att byggas inom de närmaste åren till Möckelö-området. Åhörarna vid presentationerna har för det mesta varit skeptiska och snabbt har diskussionen halkat igen till avgifts- och ansvarsfrågorna.

Här har vi enligt min mening dock en fantastisk lösning till att ta hand på ett vettigt sätt på tre av de värsta avfallsfraktionerna: organiskt avfall, plastavfall och oljeavfall.

Organiskt avfall består av bland annat av matrester från livsmedelsaffärer, restauranger och hushåll, frityroljor, slaktavfall och djurkadaver. Det är inte länge sedan som vi läste i tidningarna vilka enorma mängder av vår mat går till spillo och hamnar till soporna. Det är inte etiskt snyggt! Matavfall i sin tur ställer till olägenheter vid lagringen, transporterna och deponeringen. Konsistensen, lukten och riskerna för smittspridning gör hanteringen svår och dyr. Slaktavfall och djurkadaver bjuder på mångdubbel risk gällande smittspridning. På Åland begravs det numera årligen hundratals självdöda kor i jorden, där följderna i värsta fall kan bli förorenat grundvatten eller mjältbrand.

Plasten är i nutid utan tvekan den svåraste och största problem i avfallshanteringen. Dessutom hamnar enorma mängder direkt i naturen. Vi kommer ihåg det ”nya Sargassohavet” i Stilla Havs-området mellan Ryssland och Alaska, där rester av plastförpackningar och -varor snurrar i en evig strömvirvel. De flesta plastsorter tar 400 år att brytas ner i naturen. Forskarna har nyligen upptäck att även våra vatten i Östersjön innehåller farliga mängder mikrokulor av plast som skadar djur och människor.
Ålänningarna är förmodligen bästa i världen att sortera sina sopor, men vi har inte heller klarat av att separera olika typ av plast. Ett kortvarigt försök på detta gjordes i ÅPABs regi för c:a fem år sedan. Egentligen är det ingen mening med att sortera olika plasttyper på grund av att man inte har hittat hittills någon rationell återvinning. Plastresterna har malts ner och blandats med asfalt eller gjuts om till parkbänkar. Deponeringen och förbränningen av plastavfall har fått katastrofala följder, som spridningen av dioxiner i naturen. Jag motionerade 2004 för att att plastkassarna skulle förbjudas och fick oväntat medhåll av affärsinnehavarna, men beslutsfattarna vågade inte steget ut.

Till sist kan man konstatera gällande oljeavfall att också denna avfallsfraktionen medför svår hantering, stora kostnader och allvarliga risker. Ifall oljeresterna hamnar i naturen är skadeverkan mot levande organismer förödande och saneringarna arbetsamma och dyra. Oljeresterna innehåller ofta giftiga ämnen, bland annat tungmetaller, och reningsprocesserna innebär många problem och risker. Landskapsregeringen har haft krav på sig att organisera omhändertagandet av oljeavfall och bilsvatten från fartyg och man har planerat att bygga en anläggning för detta ändamål. När den nya innovationen på alstrandet av fartygsbränsle från avfall förverkligas, slipper vi den dyra offentliga investeringen på separat anläggning för hantering av oljeavfall.

Nu är det gyllene tillfället att bli föregångare i miljövänlig teknik, CleanTech, framtidens framgångsekonomi!
Rauli Lehtinen