”Som ett jagat djur”
Kerstin Wikgrens svar på förtal
Den varning jag erhöll av styrelsen för Kommunalförbundet De Gamlas Hem (DGH) 9.12 2010 bestod av två delar
1. Jag anklagades för att ha anställt min son i tjänstemannaförhållande
2. Jag påstods ha kritiserat personal på fel sätt
1. När det gäller anställning av min son, så har det aldrig varit fråga om anställning i tjänstemannaförhållande, utan ett tidsbundet kortvarigt arbetsavtalsförhållande, X-lista, på samma sätt som ca 20 personer anställs varje månad på DGH. Man anställs på så kallad X-lista och såväl dessa som alla tillfälliga arbetsavtal är alltid i arbetsavtalsförhållande till DGH. På DGH är det tämligen vanligt, som säkert även på andra ställen på Åland, att man tar in personer man känner för att utföra vissa arbetsmoment mot timbetalning. Sedan jag anställdes på DGH 16.6 2008 vet jag om minst 11 nyanställda personer som varit nära släkt med antingen tidigare anställda på DGH eller dess styrelsemedlemmar. Dessa har anställts för kortare eller längre anställningsförhållanden. Där finns både svärdöttrar, döttrar, söner, syskon, farmödrar med mera. Risken att anställa en man känner, är alltid mindre än att anställa en okänd – även om det rör sig om ett kortvarigt arbetsförhållande.
Det påstås att jag anställt min son utan styrelsens kännedom. Påståendet är felaktigt. Man kan till och med påvisa att styrelsen kände till detta senast i juni 2010. Ärendet behandlades dessutom på styrelsens möten i augusti och september 2010. I september anställde sedan styrelsen själv min son för tiden 1.10 – 31.12 2010 att utföra ca 47 % av personalkoordinatorns arbetsuppgifter. Min son har alltså utfört olika arbetsuppgifter som tillkommer personalkoordinatorn. Han har dock aldrig fattat beslut i ärenden. Besluten har alltid tagits av den tjänsteman som varit närvarande. Jag fick alltså en skriftlig varning för detta anställningsförhållande i december 2010; 6 månader efter att styrelsen fick kännedom om anställningen och under den tid min son har ett av styrelsen godkänt arbetsavtal i huset! Styrelsen har dock inte heller känt till de övriga anställningarna på X-lista, eftersom ingåendet av tillfälliga anställningar på X-lista är delegerat till tjänstemännen.
Jag anlitade ett juridiskt ombud för att göra upp en skrivelse för att framhålla varför jag ansåg varningen vara obefogad! Den skrivelsen är ett offentligt dokument i inkommande diariet på DGH. I den skrivelsen framgår det också att från mötet 9.12 2010 finns två protokoll!
2. När det gäller kritik som jag framfört, på ett sätt som styrelsen inte anser lämpligt, kan jag bara konstatera att jag inte en endaste gång har fått reda på när, var, hur och vem det berört. Inte ett endaste exempel har framförts till mig, utan bara vaga anklagelser. Jag vet – och många med mig – att 99 % av tiden jag varit på DGH har jag bemött personalen med vänlighet. Men skall man leda verksamhet i förändring och dessutom styra upp verksamheten, så finns det alltid sådant man måste ändra på. Det kan då kräva en tillsägelse. Flera av de tillsägelser jag gjort har dessutom initierats av styrelsen eller fullmäktige, som varit engagerade i olika små detaljer, som jag sedan påtalats för och i min tur försökt rätta till.
Intressant är att i samband med att jag fick min varning, sades det åt mig att jag för övrigt utfört mina uppgifter bra, och på dem fanns inget att klaga. Det fanns heller inget att klaga på de uppgifter min son utfört. Personalen har varit nöjd.
Sedan varningen 9.12 2010 har jag inte haft min son anställd, inte heller kritiserat någon i personalen. Detta till trots får jag 19.1 2011 ett beslut i min hand att styrelsen skall anlita ett juridiskt ombud för att utreda de juridiska möjligheterna att häva mitt tjänsteförhållande (!) samtidigt som diskussioner om en ekonomisk uppgörelse skall inledas med vårdchefen i syfte att avsluta tjänsteförhållandet. I beredningsdelen av denna paragraf står det dessutom att styrelsen har hört representanter för sjukskötarna rörande situationen inom De Gamlas Hem. Därefter är det helt tyst om detta men styrelsen initierar istället en arbetsskyddsutredning! Och inte i ett endaste sammanhang har man fört någon diskussion med mig! Ni kan alla dra era egna slutsatser av detta förfarande! Jag känner mig i alla fall mobbad och känner mig som ett jagat djur.
Kerstin Wikgren
