Socialvårdslagen är föråldrad
Jag läser insändaren om den misshandlade kvinnan som inte fick hjälp när hon äntligen vågade be om det. Jag träffar flickan som väntat sex månader på lämplig vård , hon har försökt ta sitt liv två gånger under den tiden.
Jag talar med mannen som på grund av en skada inte är kapabel att organisera sin egen vardag, men ändå förväntas ansvara för sin ekonomi och själv anställa sina assistenter samt att koordinera deras arbetstider.
Jag kontaktar då socialsekreteraren i kommunen, men där vet man inte riktigt hur det blev så fel, eller ens vilken lagstiftning som egentligen gäller. Jag blir så frustrerad.
Våra skyddsnät måste fungera och vi måste se till att de fungerar på en högre politisk nivå: Socialvårdslagen är föråldrad och bör förnyas.
Vår sittande regering borde haft detta klart förra hösten, men valde att i stället stoppa utvecklingen med den så kallade Stopplagen. Denna undantar automatiken i blankettlagen vilken annars innebär att finska lagar träder i kraft när de förnyas. LR valde att gå bakåt och luta mot en gammal lag vilket betyder att ålänningarna inte tar del av de reformer finländarna får nytta av.
Med detta otydliga ledarskap har man försatt människor i en osäker situation, rentav i fara: En tjänsteman som inte vet vilken fot hen ska stå på, har inte heller svar åt den som behöver svar.
Det måste vara tydligt för såväl medborgare som tjänsteman vilka skyldigheter och rättigheter som gäller:
Det kostar inte pengar att vara tydlig.
Jag vill se blankettlagar och samordning av sociala sektorn. Jag vill se att vi verkligen prioriterar det viktigaste först.
Joanna Isaksson (Lib)
