DELA

Snygga ålänningar kan inte köra bil

Åland. Det är något särskilt med den här ön.
Först har vi de yttre förutsättningarna, det vill säga naturen. Lite sen såhär på våren, i alla fall jämfört med fastlandet, men man kan ändå ana att under de där knotiga, kurande tallarna så ligger en explosiv växtkraft och vilja och bara väntar på att bryta sig loss, för att likt ett vulkanutbrott rasa igenom en komplett vår på vad som känns som några dagar.

Och sen den röda stenen. Jag härstammar från nordvästra Dalarna, nära den plats där man de facto befinner sig så långt man kan komma från havet på den skandinaviska halvön, vilket gör min dragning till öar och vatten än mer bisarr. Eller bara fullkomligt normal, vad vet jag.
Nåväl, den röda stenen, var det. Den har samma färg som stenen i bergen vid min barndoms fäbod, och den gör mig trygg och glad. Bara en sån sak!

När vi har klarat av naturen så återstår folket. Människorna. Invånarna. Ja, NI, alltså. Och ni är rätt fantastiska ni också.
För knappast någonstans i Sverige skulle en vilt främmande människa från ett annat land få hämta ut varor till ett värde av nästan 350 euro mot faktura. Utan att visa legitimation.
Och ingenstans i världen (här tar jag mig friheten att generalisera lite, lite grann) skulle jag få en 50-centare från damen i kassan att ha till kundvagnen, med en glad uppmaning att lämna tillbaks den när jag har handlat klart.

Snygga är ni också. Fast det tycker jag att de flesta människor är vart jag än befinner mig i världen. Utom möjligen i Pune i Indien. Trevliga, chosefria och glada. Ja, superlativen tar aldrig slut.

Men. Ett mycket viktigt men: köra bil kan ni inte! Inte ens om era liv hängde på det, känns det som. Jag har åkt bil i Indien, Kina, Singapore, Frankrike med flera ställen, och har i princip aldrig varit rädd.
Men det var innan jag kom till Åland. Här gasar folk lite extra strax före korsningarna, man blinkar inte av princip, för ingen har ju att göra med åt vilket håll man ska. Och rondellerna ska vi bara inte tala om. Nåja, man vänjer sig vid allt, och säkert trafiken också.
Samtidigt så vill man ju inte ta den svenska nationalsången så bokstavligt, det där med att leva och dö i norden.
Jag vill nog ha många somrar till på Åland.
Rickard Dahlberg