Snurrigt med slöseri
Här sitter jag i mitt torp, enligt statistikbyrån Ålands rikaste by.Tittar ut genom köksfönstret och ser bönderna köra skytteltrafik med fulla traktorsläp, till skogs.Det är lök, potatis, äppel etc. För att få plats för nästa skörd.
Att köra till skogs med denna skörd som man redan har fått bidrag till, är ju rena vansinnet. I vårat välbärgade Åland finns det faktiskt massor med människor som inte har råd att inhandla sin dagliga potatis.Men detta gömmer vi, det är ju skamligt att visa denna sida om Åland till omvärlden.
Anlita några ungdomar som säljer dessa varor som rea på torget istället för att dumpa i skogen.
Jag vet att bönderna inte får ersättning till fulla värdet av sina mödor och knappast kör de gladeligen sin skörd till skogen.Med systemet som vi har nu tvingas vi till detta.
Samtidigt som vi dagligen argumenterar om matbrist i u-länder.Vi kan låta någon hjälporganisation ta hand om transporten, av mat dit ner.
Egentligen är det ju ej så svårt. Det är bara alla dessa mellanhänder som skall ha så mycket extra betalt , för allt, det är väl därför maten aldrig kommer fram färsk.
I dagens läge kan vi ta flyget till Amerika, Asien på under 15 timmar, men vi klarar inte av att flyga mat till u-länderna under 3 månader.Hur är detta möjligt? Är mat så farligt att den måste genomgå otaliga säkerhetskontroller för att hinna i tid som färskvara.
Som en vanlig åskådare är min resumé att om jag vill hjälpa de andra på Åland som har det svårt med slantar, gräv i böndernas sopkast i skogen och dela ut på torget.
Eller så kan jag lasta min bil full med avfall och köra ner till till exempel Afrika omkring 50 timmar, för att dela ut det som fortfarande färskt.
Som slutsats blir man verkligen snurrig av allt detta slöseri.
En röd prick bland de gröna
