Småskalighet ger framgång
Det var med stort intresse jag följde Pwc:s presentation av kommunreformen på Alandica. De har gjort ekonomiska analyser baserat på att den ekonomiska utvecklingen är linjär med den historiska verkligheten. Det är inte helt rättvisande. Kommunerna har alltid anpassat sin kostym efter förutsättningarna.
Landskapsregeringen har haft en tydlig beställning av rapporten och efterlyst förslag på förändring. Det har vi tidigare med all tydlighet förstått genom både Pwc:s tidigare uttalanden och av Åsub:s medborgarundersökning. Utfallet blev alltså att Pwc förordar alternativet med 4 kommuner på Åland. En stark med centralorten Mariehamn, två jämnstarka landsortskommuner och en svag skärgårdskommun.
Den viktiga frågan” varför” är fortfarande obesvarad.
Ett argument är att vi behöver ha bärkraftiga kommuner för att kunna möta behovet med en allt mer åldrande befolkning. Ett annat är att vi ska kunna effektivisera för att spara pengar, att 16 kommuner är för dyrt. Ett tredje är för att kunna säkerställa en likvärdig service oberoende av var man bor.
Det står i Självstyrelselagen kap7 paragraf 44 ”När budgeten fastställs skall lagtinget sträva efter att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst desamma som i riket.” Politiker har under årens lopp gjort aktiva val och prioriteringar i enlighet med detta t.ex. så har vi ett högre barnbidrag samt ett högre studiebidrag på Åland jämfört med riket. Det här kostar naturligtvis mer pengar för landskapet.
Pwc gjorde det tydligt i sin rapport att endast en förändring i kommunstrukturen inte i sig leder till betydande inbesparingar. Det är först då de nya fullmäktige i de nya kommunerna tvingas till effektiviseringar av kostnadsskäl som inbesparingar kan bli märkbara. Hur kan då de nya kommunerna på ett effektivt sätt spara pengar?
Svaret på den frågan från finansministern är att man sparar ofantligt mycket på förvaltningen. Detta stämmer inte. Generellt utgör kostnaden för en kommuns förvaltning ca 5-7% av budgeten. Inte många procentenheter att spara på där. Barnomsorg, skola och äldreomsorg utgör däremot generellt ca 75% av budgeten, där kan man naturligtvis genom att skapa större enheter, färre personal, färre och större lokaler spara relativt mycket om det bara är ekonomin som är i fokus.
Antalet äldre på Åland är inte beroende av antalet kommuner. Förvaltningens kostnadsdel av en kommuns budget är inte nödvändigtvis beroende av en kommuns storlek. Att garantera en likvärdig service garanteras redan nu i lagstiftningen och om det finns kommuner som har en bättre service än den lagstadgade ser jag inte som ett bekymmer, alla har rätt att fritt välja bosättningsort. Småskalighetsproblemen inom socialtjänsten löses med KST reformen som är på god väg att landa i ett bra förslag.
Jag ogillar starkt att landskapsregeringen dikterar antalet kommuner och ritar om kommunkartan för ”ålänningarnas bästa”. Jag tror på att det i kommunerna finns kloka politiker som vill Ålands bästa. Som hittar frivilliga samarbeten och smarta lösningar för just deras kommuns utmaningar. Som skapar kommuner där just deras innevånare hittar Världens Bästa Vardag!
Åland är ett demokratiskt mönstersamhälle där småskaligheten leder till stora framgångar. Därför är det viktigt att uppmuntra närdemokratin istället för att montera ner den.
Anna Holmström,
Centern
